Sveriges vårdköer är bekymmersamt långa.
Trots att vårdgaranti infördes 1992, och staten i omgångar tillfört extra resurser sedan 1987, så har situationen stadigt försämrats.
När sjukvården tvingades ställa om och flytta resurser från planerad vård till att behandla patienter allvarligt sjuka i covid-19 växte de redan långa vårdköerna. Tillgängligheten blev successivt allt sämre.
Självklart går det att skylla ifrån sig, skylla på coronapandemin. Det har blivit styrande regionpolitikers favorit bland förklaringsmodeller.
Men vi får inte glömma att långa vårdköer, stress och hög arbetsbelastning hos vårdpersonalen fanns redan långt före pandemin. Så även i socialdemokratiskt styrda Region Västerbotten.
När Allians för Västerbotten – Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna – tidigare i veckan presenterade sina tankar och funderingar inför nästa mandatperiod var vårdköerna en av fem prioriterade valfrågor. Genom att köpa in delar av vården från andra regioner hoppas de fyra borgerliga partierna på en köfri vård om fyra år.
Det brukar sägas att svensk sjukvård håller hög kvalitet men att den har problem med tillgänglighet. Så är det. Samtidigt måste man vara medveten om att tillgänglighet är kvalitet. Vård i rätt tid en viktig kvalitetsaspekt. Utan vård inga medicinska resultat.
Ur den aspekten är satsningen på kortare vårdköer helt rätt. Men för att satsningen ska bli framgångsrik behövs det personal. Och sådan är det ont om. Ska fler välja vårdyrken behövs satsningar på arbetsmiljön, möjlighet att göra karriär och en helt annan löneutveckling.
Förlossningsvården och barns och ungas psykiska ohälsa är två andra prioriterade områden. Liksom primärvården.
Men bortom alla snitsigt formulerade handlingsprogram för en bättre hälso- och sjukvård finns det en gnagande och tärande oro: om dagens sjukvård lider av kapacitetsbrist, om vårdköerna fortsätter att växa, hur ska det då gå om befolkningsprognoserna slår in, om Skellefteå kommer att ha uppemot 100 000 invånare 2030?
Det kommer att behövas gigantiska satsningar på lasarettet i Skellefteå. Att lasarettet inte har en egen sjukhuschef är en veritabel skandal. Närhet till verksamheten innebär kunskap om densamma. Inte speciellt svårt att inse om man tänker efter.
Den socialdemokratiskt ledda majoriteten i Region Västerbotten har haft ett betydande antal mandatperioder på sig för att lösa problemen. Utan att lyckas.
Hur är det nu man säger, att nya kvastar sopar bäst?