Det finns frågor.

Och tiotusenkronorsfrågor.

Till den sistnämnda kategorin hör: Hur står det till med näringslivsklimatet i Skellefteå?

Tackar som frågar, bara bra, blir svaret om man frågar ledande socialdemokrater.

Det händer för lite, och det går för långsamt, blir det om man frågar företrädare för den borgerliga alliansen.

Man kan också fråga företagarna själva. Det gör Svenskt Näringsliv varje år i sin ranking över företagsklimatet. Skellefteå sticker ut i en fråga: I vilken utsträckning anser du att kommunens verksamheter tränger undan privat näringsverksamhet.

Plats 288 bland landets 290 kommuner.

Nu ska det med en gång sägas att Svenskt Näringslivs ranking av företagsklimatet består av mycket tyckande och lite faktaunderbyggda slutsatser. Det är en undersökning som bygger på företagarnas upplevda näringslivsklimat.

Men när det gäller företagsklimat är upplevelsen många gånger viktigare än kallhamrad fakta.

Att så många lokala företagare upplever osund konkurrens från kommunens sida fick den borgerliga alliansens gruppledare att greppa pennan. Motionen ”Osund konkurrens i Skellefteå kommun” behandlades vid tisdagens (15/9 2020) kommunfullmäktigesammanträde.

Inte ens med den bästa av viljor här i världen går det att påstå att debatten innehöll nytt, avgörande tankegods.

Det hela slutade med att ”kommunstyrelsen får i uppdrag att genomföra en utredning som ger förslag på en strukturerad och transparent process för hantering av ärenden som enligt Konkurrensverkets definition är osund eller som anses vara olämplig verksamhet och därmed behöver prövas politiskt om kommunen skall fortsätta att driva verksamhet i egen regi.”

Vilken svenska.

Alltså: Skellefteå kommun ska utreda om Skellefteå kommun sysslar med osund konkurrens eller inte. Sedan ska man ge förslag på hur eventuella fall av osund konkurrens ska hittas och hanteras.

Men hallå. Visst hade det varit mer klädsamt om utredningsuppdraget upphandlats externt. Eller hur?

Den som är konspiratoriskt lagd kan säkerligen börja tänka tankar i riktning mot tillrättalagda slutsatser.

Men låt oss låta bli.

Och tänka så här istället: Det går bra för Skellefteå. Kommunen växer, det byggs som aldrig förr. Det 2030-mål som för inte alltför många år sedan ansågs vara en utopi är i dag passé. Tiden har sprungit förbi det målet.

Behöver Skellefteå verkligen bry sig då?

Ja, Skellefteå behöver bry sig. Betydelsen av ett starkt och sunt lokalt näringsliv kan inte nog poängteras. Ett sådant behövs för att bland annat kunna finansiera morgondagens välfärd.

Skellefteås första näringspolitiska program blev snabbt ett kommunalt praktfiasko. Ingen tycktes bry sig om innehållet. Då var det betydligt roligare – men föga konstruktivt – att diskutera vilka kriterier som skulle tillfogas Svenskt Näringslivs ranking för att skapa en helhetsbild av hur Skellefteå stod sig.

Förra året kom en andra version. Och redan nu har politikerna svårt att komma överens om hur det som ska göras ska göras.

Att en utredning ska titta på den för socialdemokratin uppenbarligen så känsliga frågan om osund kommunal konkurrens är ett steg i rätt riktning. Men mer behövs. Mycket mer.

Socialdemokraterna i Skellefteå har börjat röra på sig högerut. Att det överhuvudtaget blir en utredning är ett av flera tydliga tecken på den successiva politiska förflyttningen.

Eller som Miljöpartiets gruppledare Hans Brettschneider konstaterade från talarstolen, att utredningen var ”ett litet steg för människan, men ett stort steg för Skellefteås socialdemokrater”.