Det verkar dröja innan vi får jämställda löner i Sverige. Över tid har glappet minskat men nu har den utvecklingen stannat av. Om man tänker sig att mäns löner täcker en hel arbetsdag från 8 till 17, får kvinnor bara lön till klockan 16.12 rapporterar TT (4/3 -25).
Det är nätverket Lön hela dagen som varje år gör en uträkning om jämställda löner. Den 4 mars presenterade de årets siffror. Tyvärr visar resultatet att Sverige backat fem år i tiden.
Susannah Sjöberg är generalsekreterare för Sveriges Kvinnoorganisationer som är initiativtagare till Lön hela dagen. Till TT säger hon:
– Nu ser vi att utvecklingen går bakåt ytterligare och att kvinnors obetalda arbete fortsätter att öka. Sverige har slutat ta steg mot jämställda löner och riskerar nu att förlora år av hårt vunna framsteg. Tiden att agera är nu.
Det finns många förklaringar till löneskillnaderna mellan kvinnor och män. En handlar om att kvinnor ofta jobbar inom offentlig sektor medan män i högre grad jobbar åt privata arbetsgivare. Löneläget tenderar ligga lite högre hos privata jämfört med offentliga arbetsgivare. Detta bidrar alltså till könsgapet.
En annan förklaring till löneskillnaderna är att kvinnor oftare jobbar deltid än män. Det betyder dels att den lön som kvinnor i genomsnitt får ut varje månad är lägre än männens. Men det betyder också att kvinnor riskerar få sämre löneutveckling än män. Det är väl känt att deltidsarbetande riskerar få lägre löneökningar än personer som jobbar heltid.
Andelen deltidsarbete hänger ihop med det som kallas för moderskapsstraffet. Det är en observation som visar att kvinnor får en sämre löneutveckling när de blir mammor samtidigt som män får en bättre löneutveckling av att bli pappor. Kvinnor uppfattas mindre fokuserade på jobbet när de får barn, medan män uppfattas mer pålitliga och seriösa när de blir pappor. Ekonomipristagaren 2023, Claudia Goldin, har preciserat varför moderskapsstraffet får sådant genomslag på kvinnors löner. Hon menar att arbetsgivare överkompenserar män som jobbar övertid och underkompenserar kvinnor som får jobbet gjort även om de jobbar deltid eller går hem tidigt ibland.
Dessa förklaringar ursäktar dock inte det rådande läget. För det första är inte alla livsstilsval frivilliga. Förväntningar påverkar oss alla mycket. Det gör att vissa val är mer tillgängliga för män än för kvinnor. För det andra är det dåligt för samhället om kvantitet (tid på jobbet) värderas högre än kvalitet (ett väl utfört arbete).
Löneskillnaderna varierar mellan olika arbetsgivare. Värst är det inom Sveriges regioner där det finns många vårdanställda. Det är såklart inte så konstigt att det finns löneskillnader på ett sjukhus. Det är rimligt att överläkaren har högre lön än undersköterskan. Men även när man rensar statistiken från utbilningslängd, arbetad tid och ålder återstår en skillnad. För regionanställda är den återstående skillnaden fyra procent enligt SCBs senaste siffror. Självklart borde det inte vara så. Kvinnor har rätt till lika lön för lika arbete.
Politiken måste ta ett större ansvar för detta. Särskilt inom regionerna har politikerna mycket att bevisa. Arbetsmiljön måste bli rimligare så att kvinnor kan jobba heltid och kvinnliga läkare ska ha samma höga löner som sina manliga kollegor.