Ur led är tiden.
Det konstaterade den engelske dramatikern, poeten och skådespelaren William Shakespeare för mer än 400 år sedan.
Det är inte svårt att hålla med. En tid där en timme ”försvinner” på våren för att komma tillbaka på hösten måste vara, just det, ur led.
Natten till söndag går vintertiden, den så kallade normaltiden, över i sommartid. Klockan ställs fram en timme. En timme mindre att sova. Vår dygnsrytm rubbas. Men mer om detta senare.
Bakom varje handling finns en tanke. Tanken med sommartid var att utnyttja den ljusa delen av dygnet bättre, det skulle sparas elektricitet. Det sistnämnda var kanske nog så viktigt. Tyskland och Österrike införde nämligen sommartid 1916, mitt under Första världskriget. I Sverige dröjde det till 1980 innan nymodigheten med en tid ur led infördes permanent.
Men då hade ett försök redan gjorts. 1916 införde Sverige sommartid mellan den sista maj och den sista september. Men bönderna protesterade så kraftfullt att försöket förblev ett försök, det upprepades inte året därefter.
Om allt gått enligt plan hade vårens tidsomställning blivit den sista. Men allt gick inte enligt plan. Om man ska vara ärlig så var det ingenting som gjorde det när diverse byråkratiska blockeringar inom EU satte stopp.
För att göra en lång historia kort: 2019 tog EU-kommissionen och Europaparlamentet ställning för att avskaffa tidsomställningen. Förslaget röstades igenom i parlamentet och skickades vidare till ministerrådet. Som i sin tur återremitterade förslaget till kommissionen för vidare utredning. Kommissionen menar dock att frågan inte behöver utredas vidare innan ministerrådet tar ställning. Om dessa byråkratiska krångelvägar rapporterar Bloomberg (11/3 2021).
Nu ska det i ärlighetens namn också sägas att den socialdemokratiskt ledda regeringen valt att prioritera annat än tidsomställningens avskaffande. Det är heller inte beslutat om det är sommartid eller vintertid som ska vara den nya tiden om tidsomställningen försvinner.
Så förmodligen får vi européer leva med att ställa fram och tillbaka klockan i några år till.
Vad som dock är viktigt, och vad som faktiskt kan vara en av anledningarna till de byråkratiska låsningarna inom EU, är att alla länder bör ha samma normaltid. Med andra ord behöver tiden harmonieras.
Om det sedan är sommartid eller vintertid är av underordnad betydelse. EU-länderna behöver också hamna inom samma tidszon. Om så inte blir fallet riskerar Europa att bli ett lapptäcke av olika tidszoner och tidsomställningar.
Tillbaka till det där med rubbade dygnsrytmer och de hälsoproblem som tidsomställningen medför.
Det ska dock sägas med en gång: forskningsresultaten är understundom motsägelsefulla.
Men det finns undersökningar som visar att antalet hjärtinfarkter ökar, att självmorden blir fler. Mindre sömn gör oss känslomässigt labila, okoncentrerade i arbetet och på fridtiden. Produktiviteten sjunker.
Internationella studier visar att trafikolyckorna och arbetsplatsolyckorna blir fler efter övergången till sommartid.
Noterbart är också att sömnbristen – den där sommartidstimmens sömn som vi går miste om kan jämföras med en light-version av jetlag – påverkar immunförsvaret.
Med ett svagare immunförsvar drabbas du lättare av sjukdomar. En negativ hälsoeffekt vi verkligen inte behöver i pandemitider som dessa.
Så låt oss ändå hoppas att ministerrådet kommer på bättre tankar, får någon slags lidnersk knäpp och inser att det där med att ställa om klockan två gånger om året tillhör tider som förgångna är.
Ju förr tidsomställningen avskaffas, desto bättre. Men några år till lär vi få stå ut med eländet.