Rapporten från FN:s klimatpanel IPCC, som sammanställer kunskapsläget om klimatförändringar, ger en mestadels dyster bild (DN 9/8). Haven och skogarna absorberar allt mindre koldioxidutsläpp, och extrema värmeböljor – som tidigare inträffade två gånger per århundrade – förväntas nu ske en gång varje årtionde. “Klimatförändringarna är här nu. Ingen är säker och det påverkar alla”, sade danskan Inger Andersen, chef för FN:s miljöprogram UNEP, när rapporten lanserades.
IPCC-rapporten bekräftade i mångt och mycket det som redan är känt om klimatförändringar: att de mestadels är orsakade av mänsklig aktivitet som involverar utsläpp av växthusgaser, att det blir svårt att nå klimatmålen i det internationella Parisavtalet och att exceptionella väderhändelser som stormar och torka kommer att bli både vanligare och mer aggressiva.
Fördelarna av att göra såväl produktion som konsumtion mer klimat- och miljömässigt hållbara är därför uppenbara. Men det kommer inte att bli lättare att göra en klimatomställning för det.
Ett nästan övertydligt exempel på hur ambitionen att driva igenom en snabb klimatomställning krockar med andra intressen är utbyggnaden av vindkraften. För att nå regeringens mål att all elproduktion ska vara förnybar till 2040 måste mängden el fyrdubblas jämfört med i dag. Vindkraften spelar en särskilt viktig roll eftersom det inte tycks aktuellt att bygga ut vattenkraft, kärnkraft eller solpaneler i motsvarande skala.
Det är dock lättare sagt än gjort. Eftersom det är ineffektivt och dyrt att leda el långa sträckor måste det byggas fler vindkraftverk i hela landet – inklusive i Stockholmsområdet, som knappt har någon vindkraft överhuvudtaget i dag.
Lokalt är motståndet mot vindkraftsprojekt ofta stort, eller åtminstone koncentrerat. Sedan 2009 kan kommuner tack vare en bestämmelse i miljöbalken lägga in sitt veto mot nya vindkraftsetableringar, och det används flitigt. En undersökning från 2020 visade att det kommunala vetot stoppat nästan 1 300 vindkraftverk sedan 2014 (DN 8/10-20). Det motsvarar hälften av de vindkraftverk som fick tillstånd under samma period.
Till och med det vindkraftsvurmande Miljöpartiet har regelbundet satt käppar i hjulen för vindkraftsetableringar, åtminstone på kommunal nivå i exempelvis Filipstad, Uddevalla, Jönköping och Sollefteå.
Som statsvetaren Niklas Bolin säger i ett reportage i Smedjan står flera av Miljöpartiets och den gröna rörelsens mål mot varandra i frågan om vindkraftsetableringar. Balansgången mellan att värna både det globala klimatet och den lokala miljön är inte enkel.
Faktum är att klimatomställningen även fortsättningsvis kommer att vara kantad av sådana svårlösliga målkonflikter. Såväl gruvbrytning av energikritiska metaller som övergången till koldioxidfri cementproduktion förutsätter att snåriga tillståndsprocesser går i lås. På pappret är behovet av klimatomställningen klar som korvspad, men i praktiken kommer den att kräva många och svåra intresseavvägningar.