Bo Gunnarsson är Socionom och legitimerad Barn- och ungdomspsykoterapeut.
Johanna Schreiber skriver i Norrans ledare 12/12 att ”Klimatpolitiken är ett svek mot våra barn”. Hon refererar till radioprogrammet Kaliber som avslöjat att bl. a. FN:s generalsekreterare Antonio Guiterres och andra separata FN-organ spridit överdrivna uppgifter om antalet väderkatastrofer i världen. Detta kopplas sedan till våra barn och ungdomars rädsla och ångest in för klimatförändringarna. Det finns anledning att bemöta en del av JS beskrivning av klimatfrågan och hennes slutsatser vad gäller förhållningssättet till barn och unga.
JS har rätt när hon säger att det är oerhört viktigt att FN och andra som har ett stort förtroende från allmänheten uttalar sig med stöd av vetenskap när man beskriver klimatförändringarna. Risken är att man annars tappar i trovärdighet och att det kan användas av klimatförnekande krafter i syfte att bromsa omställningen.
Viktigt att påpeka är dock att IPCC som ger ut globala klimatrapporter inte kan beskyllas för att överdriva riskerna för en klimatkatastrof. Tvärtom har de under många år lagt sig i det lägre spannet för att inte kunna beskyllas för alarmism. De senaste årens temperaturförändringar visar också att IPCC har underskattat hastigheten i förändringarna.
Som klimatforskaren Michael Tjärnström säger i programmet Kaliber så är klimatfrågan så allvarlig att ingen behöver överdriva med osanna påståenden. Det vetenskapliga underlaget är tydligt nog och vi måste på allvar ta oss an problemet. Det tycker jag att JS bortser ifrån i sin text och det får mig att undra över om hon vill spela ner klimatkrisen.
Johanna Schreiber är skribent på Liberala nyhetsbyrån
Vi får inte låta några aktörers misstag skymma det väl belagda huvudproblemet. Smältande Grönlandsis och polernas och glaciärernas minskade volymer av is är mätbara och oemotsägliga och detsamma gäller den globala temperaturökning som sker på ett historiskt snabbt sätt.
Hur ska vi då förhålla oss till våra barn som känner rädsla och ångest för klimatförändringarna? Jag tror inte att lösningen är att lyssna på Kalibers program som JS föreslår men vi måste ta deras oro på allvar och vi måste kunna prata med dem om den fråga som i förlängningen kommer att innebära stora samhällsförändringar. Vi ska lyssna på deras frågor och vi ska på ett lugnt sätt prata om problemet men också poängtera att det går att göra något åt det.
Barn har, utifrån sin ålder, rätt att veta vad som pågår, annars skapas bara förvirring och misstroende. Barnen måste kunna känna hopp. Det är viktigt att vara saklig och alla kan skaffa sig grundläggande kunskaper på området genom att källkritiskt följa etablerade medier. Det faller ett stort ansvar på föräldrar och skola. Jag förutsätter att man redan uppmärksammar frågan inom skolan på ett sakligt sätt och samtidigt pekar på lösningarna.
Men det mest verkningsfulla för att mildra klimatångest vore att stadigt föra en ambitiös klimatpolitik. Tänk om vi vuxna på ett enkelt sätt kunde berätta för våra barn vad statsministern och andra beslutsfattare faktiskt gör och hur det förbättrar våra framtidsutsikter. Där är vi tyvärr inte och det är kanske det mest problematiska.
Bo Gunnarsson, Socionom/leg. Barn- och ungdomspsykoterapeut
Johanna Schreiber svarar direkt:
Klimatrörelsen har under lång tid använt sig av domedagsprofetior på samma nivå som religiösa sekter för att engagera barn och ungdomar. Därför är det glädjande att vi är fler som har reagerat på Kalibers granskning av den djupt allvarliga desinformation om klimatförändringarna som sprids av såväl makthavare som ideella organisationer.
Midvinter? Trots klimatförändringar behöver barn få känna framtidshopp. Skribenterna debatterar vad som är bästa sättet att åstadkomma det.
Att en person som just Bo Gunnarsson, med lång erfarenhet av att arbeta för att förbättra barns psykiska hälsa lyfter frågan är ytterligare viktigt bevis på att det bör vara prioriterat av såväl föräldrar och skola som civilsamhället att ta barnens oro på allvar.
Det man måste minnas i sammanhanget är att all information barn och unga nås av idag har passerat fler led än den som vuxna nås av. Det handlar inte bara om klimatförändringarna, utan också om allt från gängvåld till Matilda Djerfs marknadsföring.
Ungdomsbarometerns rapport från hösten 2024 visar att bara var femte tonåring i gymnasieåldern tar del av nyheter via TV. Istället väljer de flesta att ta del av nyheter via sociala medier. De flesta föredrar Tiktok. Förutom Expressens nyhetssatsning på Tiktok-nyheter finns mycket få möjligheter att ta del av neutral journalistik via sociala medier.
En av de faktauppgifter som alla vuxna med sunt förnuft är överens om är att klimatförändringarna inte kommer att få jorden att gå under. Precis som både jag och Gunnarsson skriver är det genom fakta och saklighet vi kan få våra barn att känna hopp och fortsätta vilja kämpa för att världen ska bli en bättre plats.