När valåret 2022 inleds har klimatfrågan hamnat i skymundan av höstens och vinterns rekordhöga elpriser.

”Stoppa utbyggnaden av elkablar till Europa”, utropade Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar på DN Debatt i december (14/12 2021). Moderaterna föreslog samtidigt en tillfälligt slopad skatt på el.

Klimatomställning i all ära, men för många hushåll är skyhöga elräkningar det som behöver hanteras här och nu. Detsamma gäller för företag som vill bygga ut eller investera i Sverige.

Samtidigt är inte klimatomställningen och elpriserna åtskilda, utan två aspekter av samma fråga.

De europeiska elpriserna drivs delvis uppåt av handeln med utsläppsrätter, som är ett viktigt verktyg i klimatomställningen. Men påverkan kan också gå åt det andra hållet: om energipriserna stiger alltför snabbt och alltför mycket kommer klimatomställningens legitimitet att urholkas.

Folk i allmänhet vill att klimatfrågan ska hanteras, men inte till priset av att låg- och medelinkomsttagare ska få elräkningar på tiotusentals kronor om året.

Efter några år av en mer framtids- och delvis mer symbolorienterad klimatdebatt börjar frågans krassa realiteter göra sig påminda.

Hur ska det egentligen gå till att få bort de fossila bränslena utan att det leder till brist på el, värme, begränsade transporter eller nedlagda industrier? I vilken takt kan omställningen göras, och med vilka verktyg?

Det här får politiska konsekvenser.

Frågorna blir bara mer brännande ju kallare det blir.

Under 2022 är risken dessutom uppenbar att de höjda energipriserna slår igenom på betydligt bredare områden. Många bönder har redan sett konsekvenserna av höjda konstgödsel- och dieselpriser och börjat planera för en lägre produktion.

I förlängningen finns knappt någon del av ekonomin som inte påverkas direkt eller indirekt av en energikris.

På så sätt kan nog klimatfrågan komma att få en ny dimension under valrörelsen.

Det parti som vill ta på sig ledartröjan i klimatpolitiken kan inte bara ägna sig åt att skärpa klimatmålen och kräva allt högre takt i omställningen. Det är sant att klimatpolitiken måste vara ambitiös om vi ska klara målen, men prioriteringar och målkonflikter måste hanteras även här och nu.

Inte minst måste klimatpolitiken i högre grad styras av energiområdets realiteter. Det är varken realistiskt eller önskvärt att begränsa elexporten, som Vänsterpartiet vill. Utöver att exporten gör klimatnytta skulle det göra det svenska elsystemet ännu mer sårbart.

Det är inte heller hållbart att, som Miljöpartiet ständigt förfäktar, göra den svenska elproduktionen ännu mer väderberoende.

Vindkraftsutbyggnaden är mycket viktig sett till det stora framtida elbehovet, men inget modernt samhälle kan leva utan planerbar produktion.

Höga elpriser och leveransproblem i elsystemet är problem i sig.

Men dessutom hotar de att undergräva hela klimatomställningen.

Det är en anledning så god som någon att göra klimatdebatten i valrörelsen lite mer jordad.