Det som händer med Ukraina och Krim är så himla långt borta.
Det sa Peter Rådberg, Miljöpartiets försvarspolitiska talesperson, sedan Ryssland plötsligt och hastigt annekterat Krim-halvön (Aftonbladet 4/3 2014).
Det fanns enligt honom ingen anledning att dra några säkerhetspolitiska slutsatser för svensk del.
Det är en illustration av det journalisten Paul Frigyes visar i boken ”I Ukraina på drift – oligarker, aktivister och en kvarglömd fimp” (Silc förlag).
Även om Ukraina ligger i vårt närområde rent geografiskt så är det ett land som på många sätt känns avlägset.
Paul Frigyes beskriver det Ukraina som 30 år efter Sovjetunionens fall fortfarande formas av det postsovjetiska.
Ukrainarna har lärt sig den hårda vägen att staten inte går att lita på. Korruption är fortfarande vardag och oligarker som skott sig på privatiseringarna av Sovjetunionens statsobligationer styr och ställer som de vill.
I den ukrainska befolkningen lämnar ideologibegreppet en bitter eftersmak. Det associeras med kommunism.
I stället för ideologier domineras därför de parlamentariska partierna ofta av en personkult kring en kändis. Och ett antal oligarker som genom sin finansiering drar i trådarna i bakgrunden.
Förra året vann komikern Volodymyr Zelenskyj presidentvalet.
I Kiev är Vitalij Klytjko, den tidigare tungviktsmästaren i boxning, borgmästare.
I en intervju med Fredrik Skavlan (5/6 2020) berättar Klytkjo om sina ambitioner att ge Ukraina en europeisk levnadsstandard.
Landet är fattigt och globalt sett ett medelinkomstland. I BNP (bruttonationalprodukt) per capita i samma kategori som länder som Marocko och Swaziland. Och man har fortfarande värderingar som präglas av överlevnad mer än självförverkligande, enligt forskarnätverket World Values Survey.
Medan grannarna i Baltikum kickstartade sina ekonomier, genom klokt genomdrivna marknadsreformer efter Sovjetunionens fall, har Ukraina, som ett resultat av vanstyre, i runda slängar förlorat 20 år av ekonomisk utveckling.
Något som bland annat, som Paul Frigyes beskriver, yttrar sig i tågtoaletter vars rör leder raka vägen ned till spåren. För att inte tala om industriutsläpp som skapar en luftkvalitet som på sina håll inte är mycket bättre än Kinas.
Men allt är inte falskt och bedrägeri. Det finns många och goda exempel på hopp och framtidstro.
I Kiev och i andra städer skyddar polisen pridetåg mot våldsamma motdemonstranter, trots att homofobin i landet är utbredd. Och trots den ryska invasionen av Krim och östra Ukraina – en konflikt som alltjämt pågår – har Ukrainas ekonomi, åtminstone innan coronakrisen, visat positiv tillväxt.
Om något gott kommit ur kriget med Ryssland så är det att landets utrikespolitik inom överskådlig tid kommer att inrikta sig på västliga relationer.
President Zelenskyj har rensat ut Rysslandstillvända tjänstemän ur statsförvaltningen och har i likhet med Klytkjo lovat att göra upp med korruptionen.
Det är möjligt att annekteringen av Krim på sikt ger motsatt effekt mot den Vladimir Putin hade tänkt sig.
I ökande takt närmar sig Ukraina både Nato och EU – och därmed även Sverige.
Snart kanske det kulturella avståndet kan kännas lika kort som det geografiska.