Natten mellan den 24 och 25 januari påträffades brottsoffret, en ung man, vid Nordanåområdet i Skellefteå.
Det var sju personer som dömdes för brotten, som utfördes i november 2024, mot tre tonårspojkar i Skellefteå, samt för vålds- och kidnappningsdramat mot en av pojkarna den 24 januari i år. De dömda är från 15 till 20 år gamla. Gärningspersonerna har i varierande grad varit delaktiga i de olika brotten. Påföljderna varierar såklart utifrån detta. Men inte bara det. Domarna visar också upp vad den så kallade straffrabatten för unga innebär i praktiken.
Två exempel: En 15-åring dömdes för bland annat människorov (alltså kidnappning) och grov misshandel. Han fick påföljden sluten ungdomsvård i nio månader. En 18-åring som också dömdes för människorov och grov misshandel fick fyra och ett halvt år i fängelse. De har deltagit i samma brott men påföljderna blir av vitt skilda slag. Det är lätt att uppfatta dessa skillnader som orättvisa.
Därför blir det så olika
Åtminstone sedan 1800-talet har det svenska rättssystemet särbehandlat unga personer. Dels har ungdomar generellt fått lägre påföljd än äldre, dels har personer under 15 inte kunnat dömas för brott alls. Anledningarna till detta är att unga människor har ansetts ha sämre ansvarsförmåga än vuxna. Både empati och självkontroll kommer med åldern och därför har det uppfattats fel att döma unga med samma måttstock som äldre. Unga personer har också ansetts vara mer känsliga för bestraffning än vuxna, och det har ansetts höra ungdomen till att testa de vuxnas gränser.
Ska vi visa hänsyn för de som straffas?
Det finns nog en del som tycker att brottspåföljder bara ska handla om hämnd och rättvisa. Men i de flesta länder vill människorna att rättsväsendet både ska skydda från nya brott och dessutom förändra brottslingarna till det bättre. För att lyckas med det behövs påföljder som gör att en förstagångsförbrytare inte kommer ut som yrkeskriminell.
Politiken för skärpta straff i Sverige
Den växande gängkriminaliteten har skapat en svår situation i Sverige. Det har blivit allt vanligare att äldre gängmedlemmar använder unga medhjälpare som utförare av brott.
Politiken har reagerat på denna utveckling, och flera förändringar är på gång. Regeringen vill införa nya lagar som gör att myndiga personer döms lika oavsett ålder och att straffrabatterna minskar även för omyndiga brottslingar. Det finns också en långt gången diskussion att sänka straffmyndighetsåldern till 14 år. Tanken med dessa förslag är att tonåringar ska avskräckas från att delta i brottslighet genom att de inte längre slipper straff.
Andreas Westerberg är politisk redaktör på Norran.
Kidnapparna i Skellefteå
Regeringen argumenterar alltså för att skärpa straffen för unga. Men de argumenten verkar inte ha någon relevans för de brott som de sju dömda i Skellefteå begick. Det var inte Stockholmsgängens logik, mellan äldre och yngre, som formade denna brottsutveckling.
Trots detta anser jag att det är problematisk när personer som begått i princip samma brott får så olika påföljd. Mitt argument är dock inte att det är orättvist. Nej, personer som begått denna typ av allvarliga brott är faktiskt i behov av samhällets stöd att komma på rätt köl. Risken med begränsade påföljder för unga som begått väldigt grova brott är att de snart släpps ut i samhället utan verktyg att göra bättre val i livet. Jag hoppas det inte blir så i detta fall.
Kidnapparna i Skellefteå hade nog inte stoppats av hårdare straff. Men för allas bästa borde ungdomarna som deltog få tid, ro och stöd att bearbeta sina mål i livet. För detta skulle längre påföljder kunna vara en hjälp.