Där andra länder har enklare och snabbare processer för att etablera vindkraft till havs - eller för all del även på land - har Sverige omständliga beslutsvägar med till synes oändliga möjligheter till överklagande. Regeringen har signalerat att havsbaserad vindkraft är viktig, men den verkar inte lika viktig som kärnkraften. 

Självklart ska de processer som finns i den svenska lagstiftningen följas på ett rättssäkert sätt, men för den otålige som oroar sig över klimatförändringarna kan det vara frustrerande när det kommer överklagan på överklagan. Ibland, som det verkar, på pin kiv där vindkraftsmotståndare organiserar sig enbart för att försöka slippa “en förstörd utsikt”. Det finns förstås också relevanta farhågor och omsorg om djur och natur, men det som de som överklagar ofta bortser från är att det faktiskt är bråttom att ersätta all fossilbaserad energi. De fåglar man säger sig värna riskerar att stryka med på grund av ett ändrat klimat snarare än att några vindkraftsparker stör deras livsmiljö.

I sommar har mark- och miljödomstolen godkänt att ett vindkraftsbolag får bygga en park i Kattegatt (HN 27/7). Det överklagades snabbt till mark- och miljööverdomstolen av en fågelorganisation som är rädd att fågellivet ska ta skada. Dessutom motiverar fågelorganisationen överklagandet också av taktiska skäl - om bolaget i slutänden får tillstånd ska reglerna vara så hårda, läs för fåglarnas skull, som möjligt. Det är inte första gången detta görs och det är en bra taktik när det gäller miljöhänsyn. Tankarna går osökt till diskussionerna kring byggandet av Öresundsbron, där miljöorganisationernas kamp mot bron gjorde att den nu till och med verkar gynna det marina livet.

Vindkraft har länge varit en nagel i ögat på många politiker och regeringen försöker manövrera så att den både kan äta kakan och ha den kvar. Ministrarna pratar varmt om framför allt havsbaserad vindkraft samtidigt som försök att effektivisera processen begravs i utredningar. Det hade gått att göra mycket med befintlig lagstiftning bara regeringen vill. De nationella vindkraftssamordnare som fanns tidigare hade kunnat fortsätta göra stor nytta, men regeringen väljer istället att tillsätta en nationell kärnkraftssamordnare.

Forskare talar för döva öron när de försöker påpeka hur bråttom det är. Thomas Dahlgren, forskare i marinbiologi vid Göteborgs universitet skriver i en debattartikel (GP maj 2023) att forskningen visar att havsbaserad vindkraft rentav är positiv för det marina livet. Det är ökad koldioxidhalt som är den stora faran för miljön. Annan forskning visar att om man målar ett av vindkraftverkets rotorblad svart minskar risken att fåglar kolliderar med bladen.

Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) måste köra igång höstens arbete genom att satsa på havsbaserad vindkraft i handling och inte bara i ord. Hon kan börja med de ansökningar som nu ligger på hög hos regeringen. Det är inte försvarbart att sega på besluten när alla vet att regeringens omhuldade kärnkraft inte kan finnas på plats förrän tidigast långt in på 2030-talet. Det långsamma tempot är oförlåtligt när temperaturrekorden i sommar visar på den akuta situationen med klimatförändringarna. Havsbaserad vindkraft löser inte alla problem, men vore en viktig signal att Sverige fortfarande kan vara ett föredöme när det gäller fossilfri energi.