Jämthundarna har börjat skälla.
Älgjakten är igång.
Det hade gått att föreställa sig en situation där det skett med samhällets stöd. En jägarkår som med egna resurser vårdar viltstammarna, och som finansierar viltforskningen, hade förtjänat det.
I stället är det allt från våld till styvmoderlig behandling som möter jägarna. Grupperingar av djurrättsaktivister – sedan i somras klassade som våldsbejakande extremister av myndigheterna – sågar sönder benen på jakttornen.
Polismyndigheten nekar licens till av Naturvårdsverket godkända jaktvapen och överklagar sedan till högsta instans. Handläggningstiderna för rutinärenden räknas i månader trots upprepad kritik från JO.
Något politiskt stöd kommer inte från regeringen – tvärtom. Exempelvis lade man häromveckan för fjärde gången fram ett förslag på reglering av vapenmagasin, enligt uppgift som ett led i implementeringen av EU:s vapendirektiv.
Förslaget är värt att stanna till vid eftersom det är en illustration av hur regeringen använder vapenfrågorna som symbolpolitiskt tillhygge utan att märka eller bry sig om hur det träffar jägare och sportskyttar.
Utöver att regleringen är oerhört märklig juridiskt sett – hur ska man förbjuda en plastlåda med en fjäder – medgav justitieminister Morgan Johansson (S) redan 2018 i en riksdagsdebatt att EU inte krävde någon magasinreglering.
Ändå har regeringen vid flera tillfällen hänvisat till just EU-krav.
När det inte räckte för att få riksdagens stöd hävdade man i stället att det var polisen som ville ha lagen, eftersom man annars saknade möjlighet att beslagta magasin från kriminella.
När inte heller detta visade sig stämma – enligt Riksdagens utredningstjänst sker magasinbeslag cirka 1 000 gånger om året – återgick man till taktiken att skylla på EU.
En liknande hållning har man i frågan om blyammunition, där en ny EU-förordning riskerar att ställa till problem.
Trots att Sverige redan har ett förbud mot blyammunition i våtmark har regeringen – i strid med socialdemokratiska EU-parlamentariker – röstat för förordningen.
Som sportskytten Pia Clerté skriver i Jakt och Jägare (6/9 2020) hänvisar man till miljöskäl, samtidigt som 200 000 ton bly i nedgrävda telefonkablar inte anses vara ett problem.
Jägare och sportskyttar får stå ut med att pekas ut som kriminella och miljöbovar – utan belägg.
Krånglet, kostnaderna, de politiska regleringarna, fortsätter att hagla. Det är dags att det får ett slut.