Det var mycket som var sig likt. Som förr om åren.
Finansminister Magdalena Andersson (S) stod i händelsernas centrum. I ljuset från tv-kamerorna presenterade hon regeringens vårbudget. I vanlig ordning tog det inte många minuter innan kritikerbrisen förvandlats till en kritikerstorm.
I skuggan av coronapandemin var det en jättebudget som presenterades. Mest handlade det om stöd till jobb och företag, åtgärder för att begränsa smittan och genomföra, helst påskynda, vaccineringen.
Bara en liten rännil tilläts sippra ner i hushållens plånböcker.
Sverige befinner sig i en svår tid. Arbetslösheten är hög. De långtidsarbetslösa blir fler. Smittspridningen är inte under kontroll.
Att en socialdemokratisk regering och finansminister i det läget skulle snåla med miljarderna är otänkbart. Nu blev det 45. Och mer lär komma. I en sjunde kommande ändringsbudget föreslår regeringen medel till sänkta arbetsgivaravgifter för unga på 1,5 miljarder kronor.
– Det finns tre frågor som genomsyrar regeringens politik, det är jobben, jobben och jobben, sa finansminister Magdalena Andersson när hon inledde torsdagens digitala presskonferensen.
Någonstans i mörkret anar dock finansministern ljuset. Svensk ekonomi är på rätt väg, på väg upp ur krisen. Men även enligt de mest optimistiska prognoserna och bedömarna kommer det att dröja innan den är tillbaka på samma nivå som före krisen.
Det är det tidsmässiga glappen som regeringen har att handskas med.
Ge företagen en ärlig chans att överleva krisen, stimulera investeringar och expansioner. Motverka att arbetslösheten, inte minst långtidsarbetslösheten, biter sig fast på en hög nivå. Vilket den har en förmåga att göra i ekonomiska kriser.
Vill man vara lite småelak är det lätt att konstatera att de stora nyheterna lyser med sin frånvaro. Att vårbudgeten främst av allt handlar om gammal skåpmat som fått påfyllning. Förvisso en nödvändig och välbehövlig sådan, men dock ”bara” en påfyllning.
Den som letar finner dock en intressant nyhet: att kombinera språkutbildning och yrkesutbildning för nyanlända. Det har prövats i Tyskland. Erfarenheterna är goda. Det har hjälpt nyanlända att snabbare komma in på arbetsmarknaden, få ett jobb.
Bortom stöd till jobb och företag, bortom alla åtgärder kopplade till pandemin finns det små bäckar, eller rättare sagt några mindre rännilar, som runnit ner i hushållens plånböcker: det höjda bostadsbidraget och karensstödet vid sjukdom förlängs. På sikt kan även de arbetsmarknadsinriktade insatserna påverka de enskilda hushållens ekonomi.
Det är ett välkommet tillskott för familjer som lever med små ekonomiska marginaler.
Om Sverige upplever svåra tider så gör även Liberalerna det. Kritiken är nedtonad. Partiets ekonomiskpolitiske talesperson Mats Persson betonar dock att den expansiva finanspolitiken måste fortsätta. Om den inte gör det är risken stor att Sverige hamnar i en liknande situation som efter den senaste finanskrisen där det tog onödigt lång för hjulen att börja snurra normalt igen.
Centerpartiet välkomnar stöden till jobben, företagen och landsbygden.
Vi går mot val. I september 2020 ska folket säga sitt. Och även om jobb och sysselsättning har dalat i undersökningar om vilken som är den viktigaste valfrågan anser sig Socialdemokraterna båda äga densamma och föra den bästa arbetsmarknadspolitiken.
Vilket de självklart inte gör.
Men med tanke på den illusionen hade det varit tjänstefel av Magdalena Andersson att inte upprepa att jobben, jobben och jobben är den största frågan. Finansministerns fokus på jobbsatsningar hänger självklart ihop med en medveten politisk positionering inför valet 2022.
Å andra sidan. Om nu jobben är så viktiga för Socialdemokraterna så kanske de hade kunde lyssna lite mindre på facken och lite mer på arbetsgivar- och branschorganisationerna. Almega har till exempel länge slagits för sänkt arbetagivareavgift. För döva öron.
Regeringen nöjde sig med sänkta arbetsgivaravgifterna för unga under sommaren. Det är inte nog.
Den svenska ekonomin är på väg att så sakteliga återhämta sig. Det gör att regeringen måste gasa ibland, bromsa ibland.
Räkna därför med att det kommer fler ändringsbudgetar.
För dagen behövs stöden till företagen. För att rädda jobben. Samtidigt är det ingen som vill att företag som inte längre behöver stöd ska få det. Skattebetalarnas pengar ska inte med extraordinära insatser stötta en arbetsmarknad som befinner sig i ett normalläge.
Det är en väldigt svår balansgång. Fel beslut vid fel tidpunkt kan få ödesdigra konsekvenser.