Tystade. Vårdpersonal tillhör dem som ofta inte vågar ta kontakt med media för att berätta om vad som pågår på arbetsplatsen.
Sverige har länge varit en stark förebild vad gäller både öppenhet och granskning av offentlig makt. Detta på grund av att både offentlighetsprincipen och meddelarfriheten har stått som starka hörnstenar för vår demokrati. Dessa principer har inte bara säkerställt att makthavare hålls ansvariga, utan också skyddat dem som vågat lyfta fram oegentligheter.
Men tyvärr bevittnar vi nu en oroande, och rent av farlig utveckling för denna viktiga samhällsordning.
Från regeringens sida har det målats upp en något snedvriden bild av vad ökad säkerhet innebär. I februari intervjuades justitieminister Gunnar Strömmer (M) i Svenska Dagbladet (SvD 12/2). Han öppnade för att det kan behövas begränsningar av offentlighetsprincipen i syfte att skydda människor som nämns i polisutredningar.
Visst bör vi skydda personer som utsätts för våld och repressalier, men att ändra grundlagar i syfte att skydda personer i polisutredningar är endast en kortsiktig och ineffektiv lösning. Hur tryggt kommer det egentligen att kännas på längre sikt när möjligheten till insyn försvåras och oegentligheter inte blir uppmärksammade? Det om något skapar otrygghet.
Att regeringen har öppnat upp för begränsningar av offentlig insyn borde vara illa nog. Men vad värre är: flera fackförbund har beskrivit hur offentliganställda tystats ned av sina ledningar. Ett agerande som inte bara hotar demokratin, utan även är olagligt.
I en gemensam debattartikel i tidningen Dagens Samhälle skriver Akademikerförbundet SSR tillsammans med Journalistförbundet (DS 15/10) om hur de som fackförbund fått höra berättelser om hur offentliganställda tystats ner. Av sina chefer har människor fått höra uttryck som ”Vi vet att det var du som pratade med tidningen” och ”allt ska hänvisas till kommunikationsavdelningen”.
För några år sedan kritiserades skellefteå kommun för att vilja begränsa de anställdas meddelarfrihet.
Med andra ord så råder det en utbredd tystnadskultur bland anställda inom den offentliga sektorn. Exempelvis har Kommunalarbetaren tidigare rapporterat (15/4–19) om hur en chef i Skellefteå kommun skrämt sina anställda till tystnad. Chefen ska ha skrivit ”ni har tystnadsplikt i detta ärende”, ett uttalande som sedan fick tas tillbaka av kommunen med hänvisning till meddelarskyddet.
SVT har även rapporterat om hur hela 40 procent av Botkyrkas kommunanställda upplever en ovilja att berätta om något man upplevt i arbetet då man känner sig obekväm med vad konsekvenserna kan bli (SVT 27/8).
Alltså: utvecklingen är alarmerande. Insyn och öppenhet är grundpelare för vårt demokratiska samhälle. Det är genom transparens, inte mörkläggning, som vi skapar ett säkrare samhälle.