Det lackar mot jul.

För mig lär årets jul bli lite speciell. Snart är man pensionär.

Julen är inte bara en familjehögtid och en av de största kristna högtiderna. Den är också en tid för eftertanke och reflektion. Det ska göras bokslut över ett ”gammalt” år och det ska formuleras tankar och funderingar inför ett nytt.

I dag handlar tankarna och funderingarna om synen på Norrland.

Var börjar man?

Varför inte börja med friherren D T von Schulzenheims ord när Norra stambanan diskuterades för styvt 150 år sedan: ”Icke tjänar det till något att lägga järnvägar tvärs öfver dessa berg och floder, upp- och utför höga backar och öfver stora, dyrbara broar för att erhålla några lass smör och ripor.”

von Schulzenheim har sorgligt nog fått ett antal nutida arvingar i en närmast koloniala syn på Norrland.

Man kan till exempel inte säga att Fredrik Reinfeldts båda regeringar gjorde speciellt mycket för Norrbotniabanans tillblivelse. De efterföljande socialdemokratiska gjorde förvisso mer, men i maklig takt och till en början med oklara finansieringsplaner.

Nu är Norrbotniabanan utlovad och vad jag kan förstå så finns det ingenting som talar för att bygget skulle stoppas.

von Schulzenheims smör och ripor har med åren förvandlats till den gröna omställningens batterier och kommande fossilfritt stål.

Norra Stambanan och Stambanan genom övre Norrland – som sträcker sig från Bräcke till Luleå – byggdes förvisso, men är nu både sliten och för det mesta enkelspårig. Den byggdes för mindre trafik med lättare och långsammare tåg.

Tiderna har förändrats. Men det har inte synen på Norrland gjort. I varje fall inte i tillräcklig och önskvärd omfattning. Det finns fortfarande en hopplöst förlegad syn på Norrland som den tärande delen av Sverige.

Samtidigt talar bruttoregionalprodukten ett helt annat språk.

Erik Bergkvist är socialdemokratisk Europaparlamentariker. Han tar till storsläggan i en krönika i Aktuellt i politiken (24/10 2022).

Så här skriver han bland annat: ”Norra Sverige har i svensk politik alltför ofta behandlats som ett skafferi ur vilket tillgångar ska hämtas, utan hänsyn till dem som bor och lever där.”

Han har rätt.

Och i Norrbotten jäser det internt i de kristdemokratiska leden. Stig Töyrä, Norrbottens KD-ordförande, läxar offentligt upp energiminister Ebba Busch (KD) för det elprisstöd som hon presenterat. Stödet, som bygger på kostnader från förra vintern, kunde ha utformats bättre och mer rättvist. Nu är det bara att hoppas på att om det blir fler elprisstöd att de fördelas mer rättvist.

På område efter område kan man se hur norra Sverige missgynnats av regeringar som sett på Sverige från ett Stockholmsperspektiv.

Riksförbundet M Sverige har i en rapport konstaterat att Sveriges sämsta vägar finns i Norrbottens och Västerbottens län. Det är inte bara tjälskador som bidrar till sämre vägar i norra Sverige. Vägunderhållet är också underfinansierat.

Norra Sverige har alltför ofta blivit styvmoderligt behandlat.

Noteras kan att mejlen som förespråkar att Norrland bryter sig loss från resten av Sverige och bildar en egen republik fortsätter att landa i inkorgen. Det berättar någonting om sakernas tillstånd när den typen av åsikter hörs i debatten. Det är en på sikt farlig utveckling.

Sveriges industrialisering påbörjades ganska sent. Men när den kom igång mot mitten av 1800-talet så gick det snabbt.

Sverige gick från jordbruksland till industrisamhälle. Att det var skogen och malmen som gjorde Sverige rikt vet alla. Skogsavverkning och gruvor byggde det välstånd som banade väg för välfärdsstaten.

Nu är det frågor som rör energiförsörjningen och klimatomställningen som gör att blickarna åter riktas mot norra Sverige. Ett nytt ”skafferi” med vidöppna dörrar.

Det behövs massiva investeringar i Norr- och Västerbotten. I vägar och järnvägar, i hamnar och flygplatser.

Det behövs en regering som inser möjligheterna och klarar av att tackla problemen. Som vet vad den talar om när den talar om Norrland.

I Ulf Kristerssons (M) nya regering finns det ingen som bor längre norrut än Borlänge. Frågan är hur de med kunskap och trovärdighet ska kunna representera norra Sverige och regionens speciella villkor?

Förståelsen för de gamla och nya basnäringarna och dess relevans för det svenska välståndet måste öka. Då spelar geografisk representation roll. Då är det bekymmersamt att regeringen lagt halva Sverige i politisk skugga.