Ingen äldrevård utan kunskaper i svenska

Arbetsgivare inom omsorgen måste ta sitt ansvar och sätta vårdtagarnas bästa främst.

Ledare 13 december 2021 07:00
Detta är en ledarkrönika. Norran är partipolitiskt obunden med beteckningen frisinnad.

Sällan är man så utsatt, och i behov av att bli förstådd, som när man blir gammal och sjuk och tvingas förlita sig på andra för att klara sin vardag.

Ibland kan småpratet med omsorgspersonalen också vara den enda sociala kontakt äldre människor har – livlinan i en tillvaro som annars präglas av isolering och otrygghet.

Språkkunskaper hos anställda på särskilda boenden för äldre och inom hemtjänsten är dessutom viktiga utifrån vårdhänseende eftersom det kan få allvarliga konsekvenser om personalen inte förstått journaler eller instruktioner.

Utifrån dessa perspektiv är det djupt oroande att vikarier inom äldreomsorgen ofta saknar tillräckliga språkkunskaper.

En aktuell undersökning från fackförbundet Kommunal visar att bristande kunskaper i svenska snarare är regel än undantag.

Över 93 procent av de 3 134 arbetsplats- och skyddsombud som deltagit i undersökningen svarar ja på frågan om det anställs vikarier som har brister i språket. 42 procent anger att det är vanligt.

Även bland den fast anställda personalen förekommer svårigheter att förstå och göra sig förstådd på svenska.

Enligt fyra av fem svarande påverkar detta personalens arbetsmiljö negativt. Hälften menar att språkförbistringen leder till konflikter, och en majoritet menar att arbetsbelastningen ökar för övrig personal när vissa, till följd av språkproblem, inte klarar av sina arbetsuppgifter.

Det säger sig självt att situationen är ohållbar – inte minst i det längre perspektivet.

Att det blivit så här har flera orsaker. Personalbrist som till stor del är självförvållad eftersom man under de senaste decennierna – till följd av ökade krav på mätning och kontroll – har skapat en stressfylld arbetssituation som många erfarna undersköterskor flyr ifrån.

Underbemanningen är dessutom ofta konstant eftersom äldreomsorgen används som budgetregulator av kommunerna.

Ett annat skäl till att problemen uppstått är att vården av äldre sjuka medborgare används som ”integrationsmotor” – människor hänvisas dit för att omsorgsjobb ses som ett sätt att slussa in invandrare som saknar högre utbildning i samhället.

Kommunals förslag på lösning är satsningar på Komvux och SFI (Svenska för invandrare) kombinerat med krav på att all utbildning i vård och omsorg måste ske på svenska. Alltihop vore bra, men det är långt ifrån tillräckligt.

Inspektionen för vård och omsorg pekade redan 2017 ut bristande kompetens i det svenska språket som ett riskområde. Därför borde man gå ännu längre och kräva språktest vid nyanställningar och obligatorisk svenskutbildning för personal vars språkförståelse brister.

Kommunikation är A och O vid arbete med människor. Särskilt om dessa är gamla och sjuka. Det är en grundläggande trygghetsfråga att omsorgspersonal klarar av att dokumentera och hantera information om mat, medicin och hygien.

Arbetsgivare inom omsorgen måste ta sitt ansvar och sätta vårdtagarnas bästa främst. Ingen som saknar tillräckliga svenskkunskaper bör erbjudas arbete inom äldreomsorgen.

Om det innebär att man måste förbättra arbetsförhållandena, så att fler söker sig till och vill stanna kvar inom omsorgen, så att man slipper ägna sig åt nödlösningar, är det precis vad som bör göras.


 
 
 
 
 
 

Ämnen du kan följa