Det började för snart tio år sedan.
När det kommunala bostadsbolaget Skebo fick grönt ljus av politiskt röda Skellefteå.
Över tusen lägenheter bytte ägare i den första av flera stora affärer på bostadsmarknaden. Fastighetsbolaget Nordhalla betalade runt 600 miljoner kronor för lägenheterna.
Det var bara Sverigedemokraterna som hade invändningar mot beslutet. I en underhållande kommunfullmäktigedebatt lät dåvarande SD-gruppledaren Peter Lindkvist som hade han löst medlemskort i marxist–leninistiska Kommunistiska partiet.
Sedermera lämnade han Sverigedemokraterna för att sedan längre fram slutgiltigt ge upp den politiska karriären.
Fastighetsaffären mellan Skebo och Nordhalla tillhör kategorin besluten som förändrade Skellefteå.
Den röda majoriteten hade tvingats inse att ska Skellefteå växa så behövs det också andra muskler än de kommunala. Det röda Skellefteå hade blivit lite blekare rött.
Hur diskussionerna gick i Skellefteå arbetarekommun hade varit intressant att veta. Men om Liberalerna slåss inför öppen ridå tillhör det socialdemokratin att slåss bakom stängda dörrar. För att sedan kunna visa en enad front utåt.
En sak är dock säker. Kommunalrådet Lorents Burman (S) lär inte ha varit populär i alla S-läger.
Affärerna på bostadsmarknaden har sedan dess avlöst varandra. I november förra året landade den senaste jätteaffären när Samhällsbyggnadsbolaget (SBB) köpte 766 hyreslägenheter och 123 vård- och omsorgslägenheter av Skebo.
I uppgörelsen ingår också framtida SBB-investeringsplaner på cirka tre miljarder kronor. Det motsvarar kostnaden för att bygga cirka 1 500 lägenheter. Bland annat på flera platser i Skellefteå och i Bureå.
Och så sent som för några veckor sedan sålde Skebo en del av kvarteret Kapella i centrala Skellefteå till HSB.
Många applåderar, andra förfasas över tilltagen. Varken Hyresgästföreningen eller delar av den svenska vänstern skickar gratulationskort efter väl genomförd affär. I Skellefteå är dock Vänsterpartiet med på försäljningståget.
Det tillhör inte vanligheterna att en liberal – i detta fall frisinnad – tidning ger socialdemokratin kredit.
Men här finns det all anledning att göra det. Utförsäljningen av delar av allmännyttan, för att kunna bygga nytt när efterfrågan är stor, för att frigöra kapital till egna investeringar, gynnar både Skellefteå och Skellefteborna.
Det går att se lägenhetsaffärerna som bara lägenhetsaffärer. Men det går också att se lägenhetsaffärerna som varande ett spännande politiskt paradigmskifte.
En insikt från det politiskt djupröda Skellefteå att det offentliga faktiskt kan samsas med det privata. En win-win-situation.
I den kontexten blev det vitaliseringen av bostadsmarknaden som fick agera dörröppnare. Andra områden lär följa efter i takt med att Skellefteå förändras av 10 000 till 15 000 nya arbetstillfällen och 30 000 nya invånare.
Som behöver någonstans att bo.
Det hade varit bra om insikten att det offentliga kan verka sida vid sida med det privata spridit sig. Till exempel till skolans domäner. Att friskolor skulle välkomnas, inte motarbetas.
Som när socialdemokratin i Skellefteå välkomnade Engelska skolan till kommunen.
Bland annat konstaterade dåvarande kommunalrådet Maria Marklund (S) att ”den här etableringen och Skellefteås utbildningsmöjligheter som helhet är avgörande för fortsatt hållbar tillväxt.”
Bra där. Insikten att mer marknad – skälvklart under kontrollerade former – är bra för Sverige är uppenbarligen på väg att på allvar etablera sig även i det röda Skellefteå. Det bådar gott för framtiden.