Jag växte upp i Lund.
I skuggan av universitetet.
När jag och mina kompisar var hungriga åkte vi till Meriten. De hade stans bästa hamburgare. Hur de är i dag vet jag inte. Men stället är lika legendariskt som Krysset i Skellefteå.
Hamburgaren sköljdes ner med en milkshake. Med jordgubbssmak.
Men tiderna förändras. Finns det något mer ohippt i dag än att dricka milkshake till hamburgare?
Efter den lilla nostalgitrippen tillbaka till nutid och till Skellefteå.
Tidigare i veckan sa stadens bygg- och miljönämnd ja till att Krysset ska få servera starköl till sina hamburgare. Först sa kommunstyrelsen nej, ärendet överklagades. Förvaltningsrätten gav kommunstyrelsen bakläxa och ärendet hamnade i knät på bygg- och miljönämnden. Som sa ja.
Om det kan man säga och tycka mycket. Det finns en kulinarisk aspekt, att hamburgare och öl inte passar ihop, men det är en högst personlig åsikt. Det finns också en folkhälsoaspekt. Alkohol är ett av de största hoten mot global folkhälsa. Och ökad tillgänglighet leder till ökad konsumtion som i sin tur leder till mer alkoholrelaterade skador.
Studien ”Alkoholens samhällsekonomiska konsekvenser”, som analysföretaget Ramboll gjort på uppdrag av Systembolaget, uppskattar alkoholens kostnader till 103 miljarder kronor. Varje år.
I vartannat misshandelsfall är alkohol inblandat. Ungefär 660 000 vårdbesök är alkoholrelaterade. 625 000 alkoholrelaterade sjukdagar tas ut under ett år.
2017 utredde polis och åklagare 162 000 alkoholrelaterade fall till en kostnad för samhället av tio miljarder kronor.
Den svenska alkoholpolitiken, eller snarare bristen på densamma, har hamnat alltför långt ner på politikernas måste-göra-lista. Vi måste på ett helt annat sätt än tidigare börja diskutera alkoholens skadeverkningar och roll i samhället.
Självklart är det så att Systembolagets starkölsförsäljning inte kommer att skjuta i höjden för att en snabbmatsrestaurang i Skellefteå får servera en ”bira till biffen”. Men varje litet avsteg från den restriktiva svenska alkoholpolitiken säger någonting om vartåt alkoholen i samhällets otjänst är på väg.
Denna ledare/krönika hade kunnat stanna där.
Med ovanstående förmaningar om behovet av en fortsatt restriktiv alkoholpolitik, sjungandes det personliga ansvarets lov.
Om det inte hade varit för Magdalena Andersson. Hon med finanserna och ladorna.
Som lyckades göra försvars- och finanspolitik till alkoholpolitik.
Lisa Magnusson, kollegan på Dagens Nyheters ledarredaktion, skriver i en sarkastisk och underhållande text (22/9 2020) om finansministerns verbala flöde i samband med att hon presenterade finansieringen av de höjda försvarsanslagen.
Finansminister Andersson konstaterade att höjd alkoholskatt skulle vara med och finansiera försvaret. Och tillade någonting i stil med att ”man gör en god gärning om man tar en öl på fredagen.”
Men hallå, vad är det hon säger? Att vi ska ta oss en bira för att finansiera försvarets pang, miss och bom.
Förmodligen var det något som bara slank ur henne, sagt utanför manus. I ett försök att vara rolig.
Men det är en ministers skyldighet att inte låta verbala grodor hoppa fram och tillbaka bland mikrofonerna. Och var det ingen groda så var det en gigantisk omsvängning av svensk alkoholpolitik à la S.
Magdalena Andersson kan det där med siffror. Hennes kunskaper är betydligt större än mina i matematikens svåra konst.
Men i min lilla värld hade det varit betydligt bättre om svensken drack mindre. Om alkoholens skadeverkningar på så sätt i stället kunde minska.
Då kanske det fanns pengar till försvaret utan att en minister behövt propagera för en öl till fredagsmyset.