Mikael Bengtsson: I en röd liten stuga ner vid sjön vill allt fler bo

En röd stuga med vita knutar.

Nära till naturen och gärna med vatten inom synhåll.

Det är det som allt fler längtar efter. Självklart bildligt.

Ny statistik från Statistiska Centralbyrån (SCB) visar att utflyttningen från storstäderna ökar. Det ger mindre städer, mindre samhällen och landsbygden möjlighet att utvecklas. Men utmaningarna finns kvar.

Under 1800-talet började Sverige förvandlas från ett jordbrukssamhälle till ett industrisamhälle. Människor flyttade från landsbygden till städerna. Från jordbruk till industrier och trångboddhet. 1850 bodde cirka tio procent av Sveriges befolkning i städer och 90 procent på landsbygden. I dag är siffrorna de omvända.

Statistik kan vara obeskrivligt tråkig. Men också obeskrivligt spännande.

Det blir den när någonting håller på att hända.

SCB:s årliga rapport över befolkningsutvecklingen i Sverige var inte bara glädjande läsning för Skellefteå. Den var också en indikation på att någonting håller på att hända. Utflyttningen från storstäderna ökar.

Varför?

På den frågan finns det inte bara ett svar, det finns många.

Grundläggande finns det en längtan till landet. Till någonting annat än storstädernas problem på bostadsmarknaden, bilköer och trängsel i kollektivtrafiken. Storstadens stress.

I klimatförändringarnas spår har miljöintresset också ökat. En bättre uppväxtmiljö för barnen lockar. Det gör också närheten till naturen och kanske även möjligheten att odla själv.

Är det starten på en nya grön våg vi ser?

Kjell Hansen är docent i etnologi vid Sveriges lantbruksuniversitet. I en intervju med webbtidningen Dagens Arena säger han: ”Den förra gröna vågen på 70-talet var mer politisk, det var en proteströrelse. Den här gröna vågen är snarare en livsstilsrörelse där människor flyttar av personliga skäl men de yttrar sig på ungefär samma vis.”

Det är mycket troligt att den coronapandemi som vi befinner oss i också spelar roll. Den har fått många att tänka till, att omvärdera vad som är viktigt här i livet. Vi har blivit tvingade att börja leva på ett annat sätt.

Många har fått mersmak på hemarbete. 60 procent av arbetstiden sker på distans. Det är en ökning med 400 procent jämfört med i januari 2020, före coronapandemin.

Det visar en undersökning från Kantar Sifo, gjord på uppdrag av Tele2, som DI Digital Affärer hänvisar till.

I detta konstaterande ligger något av en vattendelare. Ska landsbygden ha en chans att inte bara leva, utan också utvecklas, långsiktigt och hållbart, är ett välfungerande Internet med hög kapacitet ett måste.

Och då handlar det inte bara om vår nya digitala livsstil och möjligheterna att jobba hemifrån. Det handlar i minst lika hög grad om företag. Här måste staten ta sitt ansvar.

Inom andra områden är det upp till regioner och kommuner ta sitt. Byalagen behöver mobilisera.

Livet på landet är fortfarande svajigt. Vägar som inte plogas på vintern, som förvandlas till lerdiken på våren. Skolor som stängs, busslinjer som dras in. Bensinstationer och affärer slår igen. Kommunal service försvinner.

För 40 år sedan var den gröna vågen politisk. Den här gången handlar det om livsstil. Oavsett varför fler flyttar ut på landet är det en utveckling som måste välkomnas.

Bilder och föreställningar styr urvalet av fakta. Idén om en stark befolkningskoncentration, om att allt utanför ”städerna” är landsbygd får konsekvenser – negativa sådana.

Många partier talar om vikten av en levande landsbygd. Men om det ska bli verklighet behövs konkret politik.

Nu när utflyttningen från storstäderna ökar finns chansen att föreslå kreativa konkreta idéer för landsbygdens utveckling.