Den 1 maj är arbetarrörelsens födelsedag sedan 1890.
Sedan 1939 har den varit helgdag i Sverige. Arbetare, tjänstemän och direktörer har åtnjutit en ledig dag. Okej, inte alla, men de flesta. Många har passat på att göra vår i sommarstugan, putsa på bilen eller båten, andra har påtat i rabatterna hemmavid. Samtidigt som det glesnat i förstamajleden.
Annat var det förr om åren. Den första förstamajdemonstrationen i Stockholm samlade 20 000 personer i själva tåget. Mer än 50 000 hade sökt sig till Ladugårdsgärdet för att lyssna till de åtta talarna, bland dem Hjalmar Branting, Hinke Bergegren och August Palm. Det är ungefär som om hela Örnsköldsviks kommuns befolkning samlats på ett och samma ställe.
Det här året är ingenting som förr. Coronaviruset har slagit ut både brasorna och skönsången på valborgsmässoafton och firandet av arbetarrörelsens födelsedag. Inga röda fanor som fladdrar i vinden, inga trumvirvlar som ekar mellan husen, inga apeller och tal vid älvbrinken. Ingen doft av nybryggt kaffe och nybakade kanelbullar.
Men traditioner är till för att hållas vid liv, och skam den som ger sig. Socialdemokraterna flyttar in förstamajfirandet i vardagsrummet. Digitala upplagor av statsminister Stefan Löfven och LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson ska tala.
Socialdemokraterna i allmänhet och statsminister Löfven i synnerhet har genomgått en märklig metamorfos. För några veckor sedan var det ett ifrågasatt parti med en ifrågasatt partiledare. Nu går både parti och partiledare som tåget. Varannan svensk har stort eller mycket stort förtroende för Löfven. Partiet fortsätter uppåt i opinionen i rask takt.
Jo, Stefan Löfven har stigit fram som en lugnande, enande kraft. Den politiska valhäntheten och den retoriska oförmåga han visade innan krisen är som bortblåst under densamma.
När coronaviruset slog till med full kraft slöt många upp bakom statsminister och parti. Socialdemokraterna har den senaste månaden plockat väljare från alla andra partier – utom Kristdemokraterna. Detta enligt en ny undersökning från Ipsos.
Men det är precis som Andreas Johansson Heinö, doktor i statsvetenskap, skriver i Dagens Nyheter (20/4 2020): ”Förtroende som uppstår i kriser har kort hållbarhet.”
Med andra ord. När coronakrisen blåst över kommer socialdemokratins göranden och låtanden under pandemins härjningar att nagelfaras. Var krispaketen de rätta, var de tillräckligt stora, presenterades de i rättan tid. Efter några veckors borgfred har oppositionen också börjat ta ton igen, ifrågasätta regeringens åtgärder.
Så egentligen säger de opinions- och förtroendesiffror som presenteras nu, under pågående kris, väldigt lite om de långsiktiga väljarströmmarna. På andra sidan coronapandemin är S fortfarande ett parti som tack vare januariöverenskommelsen blivit mer liberalt än socialdemokratiskt.
Det är bra för Sverige, och för liberalismen, men det pris som S fått betala för att hålla Sverigedemokraterna borta från inflytande har varit högt, sett till opinionen.
Frågan är vilket vägval partiet gör när krisen är över; höger, vänster eller mittemellan, liberalism eller socialism, stanna kvar i januariavtalet eller inte? Det stundar spännande politiska tider.
I år blev det ingen socialdemokratisk skönsång om trälar, hungerns bojor och kampen emot kvalen. Däremot blev det en digital utgåva av Löfven och Thorwaldsson. Och på köpet det som många socialdemokrater inte ville ha: en välkommen utredning om marknadshyror i nyproduktion. Enligt januariöverenskommelsen.