Pensionsmyndigheten trappar upp arbetet för att minska antalet felaktiga utbetalningar.

Enligt ett pressmeddelande har myndigheten genomfört en granskning av utbetalningar till pensionärer som tidigare invandrat från Bosnien och Hercegovina (8/6 2021).

Av de drygt 300 stickprov som genomfördes visade sig mer än hälften av utbetalningarna vara felaktiga. Det innebär att en majoritet av de granskade inte hade uppgivit korrekta uppgifter.

Pensionsmyndigheten kräver nu tillbaka strax över fyra miljoner kronor och stoppar ytterligare tiotals miljoner kronor i felaktiga utbetalningar.

Den hiskeligt höga andelen felaktiga utbetalningar är allvarlig och bör oroa oss skattebetalare.

Men i synnerhet bör det oroa våra politiker. Pensionsmyndighetens ansvar handlar inte om några struntsummor: de betalar årligen ut cirka 360 miljarder kronor. En större genomlysning vore därför på sin plats.

På senare år har flera statliga utredningar utforskat och föreslagit åtgärder som minskar bidragsbrottsligheten. Men den socialdemokratiskt ledda regeringen verkar inte anse att det är färdigutrett. Så sent som i början av juni (3/6 2021) tillsatte socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) ytterligare en utredning.

Nu ska den välmeriterade kriminologen Amir Rostami hålla i taktpinnen.

Men Ardalan Shekarabi har redan tillräckligt med underlag för att skärpa tillsynen över utbetalda ersättningar.

Flera åtgärder för att tygla välfärdsbrottslighet kan exempelvis hittas i den statliga utredningen ”Kontroll för ökad tilltro – en ny myndighet för att förebygga, förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen” (SOU 2020:35), som presenterades strax innan förra sommaren.

Utredningen föreslog bland annat ett inrättande av en ny myndighet för att förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar.

Utredaren Ann-Marie Begler, som tidigare fick bära hundhuvudet för regeringens sjukförsäkringspolitik, och sedermera fick sparken som generaldirektör för Försäkringskassan, uppskattade att de felaktiga utbetalningarna från välfärden uppgick till cirka 18 miljarder kronor.

Det är väldigt mycket pengar. Men även om man bortser från ekonomiska värden som går till spillo, eller till och med finansierar organiserad brottslighet, är det också en företeelse som på sikt kan leda till en urholkad tilltro till välfärden och våra statliga institutioner.

För två år sedan presenterade ”Delegationen för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen” (SOU 2019:59) sin slutrapport för regeringen. Och för fyra år sedan tog regeringen emot den statliga utredningen ”Kvalificerad välfärdsbrottslighet – förebygga, förhindra, upptäcka och beivra” (SOU 2017:37).

Det finns en uppsjö av verktyg och förslag för att stävja bidragsfifflet.

Till exempel att koncentrera utbetalningsansvaret till en myndighet. Men det finns även lösningar som inte involverar stora förvaltningspolitiska omstruktureringar. Då handlar det specifikt om att utöka myndigheternas möjligheter till informationsutbyte.

Som socialförsäkringsminister och högste ansvarig har Ardalan Shekarabi haft gott om möjligheter att ta krafttag mot bidragsfusket.

En del mindre åtgärder, som ökade myndighetsanslag för att stärka arbetet mot välfärdsbrottslighet, har genomförts.

Men än lyser reformerna med sin frånvaro, medan utredningarna läggs på hög.