Små flickor som på varma sommardagar tvingas bära heltäckande kläder när de leker på förskolegården. 3-åringar som inte tillåts vila i samma rum som barn av motsatt kön. Begränsningar i vad som lärs ut om barns fri- och rättigheter för att inte orsaka kulturkrockar eller uppröra föräldrar. Så ser verkligheten fortfarande ut på sina håll i Sverige 2024.
Vårt land har kommit en bit på väg i arbetet med hedersvåld och -förtryck under de senaste 20 åren. Inte minst har Länsstyrelsen i Östergötland, som sedan 2005 haft ett nationellt uppdrag att förebygga och bekämpa hedersvåld (där NCH, Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck inrättades 2022) genom att samla och sprida kunskap, gjort stor skillnad. I dag finns det inom skola och socialtjänst en större insikt om vilka varningssignalerna är och hur man kan bemöta och hjälpa unga som lever i patriarkala fundamentalistiska miljöer.
Mycket återstår dock. Fortfarande finns det både rädsla, okunskap och normer som gör att vuxna som i sin yrkesroll möter hedersutsatta barn brister i sitt uppdrag. Särskilt när det kommer till yngre barn. I en aktuell granskningsrapport från stadsrevisionen i Malmö framkommer bland annat att såväl personal som chefer inom förskolan undviker att lyfta frågan när de misstänker att barn utsätts för hedersförtryck. De varken vågar eller vill konfrontera vårdnadshavare eller göra orosanmälningar till socialtjänsten.
I rapporten framkommer flera anledningar. Bland annat rädsla för att familjer helt enkelt ska ta sitt barn ur förskolan om deras sätt att leva ifrågasätts. Det finns också en oro för att föräldrarna ska bli aggressiva och hota förskolepersonalen.
Revisionen pekar också på att personalen inte utbildats i hedersproblematik, trots att detta är både viktigt och välbehövligt. Enligt uppgift finns anställda som inte anses vara ”redo att diskutera och utbildas i frågor om heder” och andra som till och med bidrar till att upprätthålla hedersnormer.
Att tro att Malmös förskolor skulle vara unika i det här avseendet är både naivt och korkat. Hederskultur finns i dag över hela Sverige och det är skrämmande att det uppenbarligen är så enkelt att i offentligt finansierade verksamheter frångå alltifrån läroplan till Barnkonvention trots att lagar och riktlinjer är tydliga.
Alla barn i Sverige, oavsett bakgrund, har samma rättigheter och det är lärare och förskollärare samt skolledningars skyldighet att se till att deras verksamheter lever upp till detta. Människor som inte klarar av att upprätthålla de normer om jämställdhet och likabehandling som vårt samhälle vilar på ska överhuvudtaget inte arbeta med barn eller unga. Så enkelt är det faktiskt.
Precis som att det är orimligt att skolor böjer sig för föräldrar som kräver att deras döttrar ska slippa simundervisning eller sex- och samlevnad i skolan ska inte förskolor acceptera att det ställs krav på könsseparerade lekplatser eller flick- och pojkvila.
Det är dags för samhället, inte minst förskollärare och barnskötare, att ta av silkesvantarna och på allvar markera vad som gäller. Att visa mod och orosanmäla när det behövs. Att konfrontera de föräldrar som förnekar sina små deras lagstadgade rättigheter. Allt annat är ett svek mot barnen.