Våld, hot och trakasserier mot politiker hör inte hemma i en demokrati.

Ändå förekommer det.

Inte minst under ett valår. Som i år.

Under valrörelsen 2018 utsattes en av tre politiker för våld, hot eller trakasserier.

Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) anmäldes 2 400 brott som kunde kopplas till valet. Huvuddelen handlade om skadegörelse. Men 260 av dem var riktade mot personer på grund av sitt politiska engagemang.

Det är inte acceptabelt i en av världens mest demokratiska demokratier.

Du kan heta Jimmie Åkesson, du kan heta Nooshi Dadgostar. Du kan heta Magdalena Andersson, Ebba Busch eller Nyamko Sabuni. Du kan vara valarbetare på ”gräsrotsnivå” i ett parti utanför riksdagen. Så länge du respekterar lagar och förordningar måste du kunna genomföra en valrörelse utan våld, hot och trakasserier.

Som tur är har polisen hyfsad koll på vilka personerna är. De som polismyndigheten tror – i värsta fall – kan attackera politiker fysiskt. Personer som många gånger lever och verkar i extremistiska rörelser och sammanhang. Politiska, religiösa som andra.

Men det här är ingenting som bara drabbar kända politiker, ingenting som är en företeelse koncentrerad till storstäderna eller socioekonomiskt utsatta områden.

Norranjournalisten Lars Eriksson gjorde som student på Mittuniversitetet i Östersund en undersökning i form av en C-uppsats – Hot och trakasserier mot politiker – vilka konsekvenser får det? – om hur hot och trakasserier påverkar politiker i Skellefteå kommun.

Hälften av de tillfrågade berättade att de i någon grad tvekat inför ett beslut eller en åtgärd eftersom de varit oroliga över hur mycket hot och trakasserier beslutet skulle medföra.

Är det så är vi inne på en väldigt farlig väg.

Självklart ska väljarna kunna påverka ”sin” politiker i en eller annan riktning. I varje fall försöka. Men det ska göras schyst. Utan våld, hot och trakasserier.

Under valrörelsen 2018 utsattes var tredje förtroendevald politiker för våld, hot eller trakasserier. För att det inte ska upprepas valåret 2022 kommer polisen att börja punkmarkera personer som man befarar kan hota eller utsätta politiker för trakasserier eller våld.

Det är bra. Vi kan inte fortsätta att blunda, vi behöver säkerställa att vår liberala demokrati värnas och att politiskt engagerade personer ska känna sig trygga i sitt arbete och sitt engagemang.

Hot och hat mot politiker får aldrig normaliseras. Därför är det bra att polisen reagerar och agerar.