I barnböckerna skildras nämligen Hongkongs pro-demokratiska demonstranter som lamm omringade av hungriga vargar – en fabel som kan kosta författarna upp till två år i fängelse.
Hongkongs frihet är satt under belägring. “Vi Hongkongare lever i en bur som bara blir mindre och mindre”, säger Kanices, en av personerna som intervjuas i Simona Mohamsons “Hongkong RIP” (SILC förlag, 2021). I den skildrar hon berättelser från de hongkongbor som trots risk för sitt liv har vågat stå upp mot kommunistpartiet. Precis som bokens titel antyder håller drömmen om ett fritt och självständigt Hongkong på att dö.
Frustration, rädsla och en påtaglig pessimism inför framtiden är återkommande teman när dissidenterna delar med sig av sina upplevelser.
Bilden av Hongkong som en bastion för yttrandefrihet och som ett finansiellt nav i Sydostasien är på väg att raseras. Målet för den kommunistiska ledningen är att integrera regionen med resten av Kina. Blir Hongkong en stad i mängden lär varken marknadsekonomin eller några andra friheter överleva.
Nästa år markerar halvtid för det avtal som ligger till grund för “ett land, två system” och som ger Hongkong relativ autonomi och frihet. Vid överlämningen från Storbritannien 1997 garanterades att Hongkongs kapitalistiska system skulle få leva kvar under en övergångsperiod medan resterande Kina kunde komma i kapp. I verkligheten har det motsatta skett. Hongkongarnas fri- och rättigheter har urholkats samtidigt som det kommunistiska greppet har hårdnat. I stället för ett öppnare Kina, ser vi ett mer slutet Hongkong.
Nyhetsbevakningen av coronapandemin har gjort att händelserna i den tidigare brittiska kolonin hamnat i skymundan. Förra sommaren infördes den säkerhetslag som på lösa grunder kriminaliserar protestyttranden. President Xi Jinping har utnyttjat avledningen som pandemin inneburit för att kuva oppositionen med gummikulor och tårgas.
Kina kommer fortsätta överträda alla gränser så länge deras agerande inte får några konsekvenser. Hur det går för demonstranterna avgörs till stor del av hur Storbritannien, USA och resten av västvärlden agerar. Den naivitet som rådde efter kommunismens fall i Europa får inte upprepas.
Även Sverige kan göra skillnad om vi sätter hårt mot hårt. Det handlar bland annat om att syna diktaturens kort och inte bli beroende av kinesiska investeringar. Hongkongs handel med resten av världen måste ske på villkoret att deras särställning respekteras. Sverige borde också vara en fristad för de som flyr diktaturens politiska förtryck.
Framför allt är det vår plikt att påminna. Inte bara om demokratirörelsen i Hongkong, utan även om den fängslade svenske förläggaren Gui Minhai, Taiwans fortsatta frihetskamp och det pågående folkmordet på uigurer i Xinjiang-provinsen. Det är hög tid för omvärlden att förstå allvaret i situationen, och att vargarna som kretsar kring Hongkongs demokratikämpar rör sig allt närmare.