Gulan Avci (L) är regeringens nationella samordnare för arbetet mot utanförskap.
Att vara liberal är att se varje människa som en individ och sträva efter att dessa individer så långt som möjligt ska kunna få sina behov tillgodosedda. En liberal förstår också att behov kan skilja sig mycket från person till person och att det därför ytterst sällan finns något gott i att minska enskildas valfrihet. Det gäller även barn och unga.
Därför är det mycket märkligt hur det parti som kallar sig för Liberalerna kunnat klampa rakt ned i diket när det kommer till barn, deras rättigheter och möjligheter. I en debattartikel i Dagens Nyheter (8/10) föreslår riksdagsledamoten Gulan Avci (L), regeringens nationella samordnare för arbetet mot utanförskap, bland annat att barn till arbetslösa och föräldralediga ska garanteras 30 timmars förskola i veckan, obligatorisk förskoleklass från 5 års ålder för alla barn, samt att pedagogisk omsorg, i vardagligt tal kallade dagmammor, avskaffas.
Avcis mål och fokus är att reda upp i det monumentala integrationsmisslyckande som skapat ett stort utanförskap och lett till otrygghet. Hon vill sätta stopp för att unga i vissa områden till följd av bristande språkkunskaper aldrig lyckas tillgodogöra sig sin utbildning och därför blir ett lätt byte för rekryterande kriminella gäng. Intentionen är god. Men den storslägga hon tar till är så ogenomtänkt att man blir mållös.
Det är som att en politruk sprungen ur den mest klarröda av myllor fått härja fritt bland samordnarens tankebanor. Plötsligt ska vissa barn göras till verktyg för att andra barns lärande och deras egen situation ignoreras helt. Familjers valmöjligheter ska krympas till ett minimum, de få år innan skolplikten kickar in som föräldrar och äldre släktingar har att vara så mycket barnen som de kan blir ännu kortare. Stora delar av Avcis förslag är kuddflickeideologi när den är som värst.
Vet inte Gulan Avci hur förskolan ser ut i dag? Har hon missat alla larm om hög ljudnivå, överfulla barngrupper och förtvivlade utarbetade förskollärare? Att förvärra situationen ytterligare genom att pressa in barn, vars föräldrar inte arbetar, skulle drabba både de barn som redan har långa förskoledagar och den stressade personalen. De små luckor av luft och lugn som blir kvar när 15-timmarsbarnen gått hem bör inte under några omständigheter tillåtas krympa ytterligare. Att tillräckligt mycket nya resurser för att undvika totalt kaos skulle följa om L-förslaget förverkligades är en utopi.
Malin Lernfelt är skribent på Liberala nyhetsbyrån.
Dessutom, när det kommer till dagmammor är de viktiga för familjer som bor utanför städer eller i glesbygden. Det är svårt för kommunerna att ordna förskoleverksamhet i alla lägen. Barn kan också bo så långt från förskolan att det inte är rimligt att de inte blir rimligt att skjutsa dit dem. Då kan pedagogisk omsorg vara ett värdefullt komplement inom barnomsorgen.
Förskolan är såklart en viktig verksamhet. Många barn älskar sin förskola. Det finns personal som trivs och gör ett fantastiskt jobb. Men människor är som sagt olika. Behoven och önskemålen skiftar. Det borde en liberal som Avci förstå.
Att låta ändamålen helga medlen och kasta individer som redan stressas av och i förskolemiljön under bussen för att lösa integrationsproblem som bottnar i helt andra saker, som bostadssegregation, arbetslöshet och kravlöshet, är rätt och slätt antiliberalt.