Höj ett glas för demokratin i sommar

Mycket talar för att alkoholens hälsoeffekter är överdrivna. Men det finns andra vinster med måttfullt drickande i gemenskap med andra.

Alkoholens betydelse som socialt smörjmedel ska inte underskattas.

Alkoholens betydelse som socialt smörjmedel ska inte underskattas.

Foto: Christine Olsson/TT

Ledare2023-08-08 07:30
Detta är en ledare. Norran är partipolitiskt obunden med beteckningen frisinnad.

Sommaren förknippas med alkohol. Vi dricker öl på festivaler, skålar på bröllop och tar en snaps eller två på kräftskivan. Det är därför inte förvånande att varannan svensk dricker mer alkohol under sommaren enligt en undersökning av Novus utförd i juni. Uppgifter om alkoholens positiva fysiska effekter kan bidra till att vi unnar oss ett glas. Att rödvin är bra för hjärtat eller att en whisky motverkar demens har blivit sanningar. Men även om gin och tonic är gott så går det inte att komma ifrån att alkohol är ett gift. Det finns numera enighet om att alkoholens hälsoeffekter är överdrivna. I början av året deklarerade WHO att det inte går att rekommendera ens en låg nivå av alkoholkonsumtion som är medicinskt säker.

Det finns emellertid andra vinster med alkohol hävdade nyligen Leif Lewin, professor emeritus i statsvetenskap vid Uppsala universitet, på Dagens Nyheters debattsida (29/7). Att äta och dricka tillsammans kan vara ett sätt att öka empati mellan människor, sluta fred eller att lätta upp stämningen inför en förhandling. Lewin påminner om att den levande demokratin är beroende av att människor sluter sig samman i organisationer och lär sig lita på varandra. Lewin är inte ensam om dessa tankegångar. Den brittiske filosofen Roger Scruton hyllade för drygt ett decennium sedan vinet som civilisationens smörjmedel i sitt verk ”I drink therefore I am”.

Scruton tar bestämt avstånd från både fylleslag och hälsofanatism. Inspirerad av det antika Greklands symposier, betonar han vinets funktion som katalysator för konversationer som stimulerar sinnet men även samhället.

Edward Slingerland, professor i filosofi vid University of British Columbia i Kanada, är inne på samma spår och har gått till botten med mänsklighetens dragning till berusningsmedel. I populärvetenskapliga boken ”Drunk”, utgiven för tre år sedan, tar han hjälp av arkeologi, historia, neurovetenskap, psykofarmakologi, socialpsykologi och genetik för att bevisa att Homo sapiens smak för alkohol inte är ett evolutionärt misstag. Alkohol förbättrar kreativiteten, lindrar stress men har framför allt bidragit till att underlätta samarbete med främlingar och bygga förtroende.

Slingerlands slutsats är att vår arts lust att dricka gemensamt spelade en avgörande roll för uppkomsten av de första storskaliga samhällena. Kultplatsen Göbekli Tepe i Turkiet är världens äldsta avancerade byggnadsverk, uppförd för 11 000 år sedan innan människor var bofasta. Enorma kärl där malt och vatten har fått jäsa har påträffats. Arkeologerna tror att jägarstenålderns klaner samlades i Göbekli Tepe under sommarhalvåret för att festa tillsammans. Behovet av mat och dryck bidrog till att domesticering av djur och växter sedan uppstod. Vi skulle helt enkelt inte ha civilisation utan alkohol.

De skadliga inverkningarna av vin, öl och sprit på våra kroppar och WHO:s varning ska tas på stort allvar, men låt oss inte demonisera alkohol. Den måttfulla konsumtionen i sällskap med medmänniskor kan få oss och vår samhälleliga gemenskap att må bra på andra sätt.