Vi befinner oss på andra sidan en pandemi.
I Sverige har nästan 2,5 miljoner smittats, drygt 18 000 har dött.
Eller rättare sagt: Vi befinner oss förhoppningsvis på andra sidan en pandemi.
Många har burit på en gnagande oro. En rädsla för att bli smittad, bli allvarligt sjuk, i värsta fall dö. En oro för att bli av med jobbet.
Det sociala kontaktnätet krympte. Många arbetade hemifrån. Vi träffades bara i mindre grupper. Idrott, kultur och nöje sattes på vänt.
Det fanns en rädsla för att antalet självmord skulle öka under pandemin.
Men det gjorde de inte. Kanske var rädslan överdriven. Inte minst med tanke på att det finns flera exempel, dokumenterade i forskning, som pekar på att självmord tillfälligt minskar under perioder när ett samhälle befinner sig i kris.
Denna tillfälliga minskning tenderar dock att kompenseras – och även överkompenseras – med en ökning av antalet självmord och självmordsförsök efter att den omedelbara krisen har gått över. Där någonstans befinner sig Sverige just nu sett till coronapandemin.
I trafiken finns det en nollvision. Som fyller 25 år i år. Målet är att ingen ska dödas eller skadas allvarligt i trafiken.
Preliminär statistik från Transportstyrelsen visar att utvecklingen går i rätt riktning. Under 2021 omkom 192 personer på de svenska vägarna, tolv färre än 2020. Bilarna och vägarna har blivit säkrare, hastigheterna justerats.
Med tanke på att nästan sju gånger fler tar sitt liv än dör i trafiken vore det på sin plats med en nollvision – även för självmord. Stigman och tabun behöver brytas. Kunskapsnivån öka.
Oavsett om farhågorna om ett ökat antal självmord och självmordsförsök besannas eller inte behövs stora insatser från samhällets sida för att komma tillrätta med självmordsproblematiken.
Köerna till vuxen- och barnpsykiatrin måste kortas. Stödet från medmänniskor behöver öka. Vi måste bry oss om varandra, fråga hur hen mår, ta tidiga varningssignaler, som accelererande nedstämdhet, på allvar.
Det är inte farligt att sätta sig ner med någon man är bekymrad för och prata om livet och om döden. Att undvika samtal om ångest och livets skuggsidor hjälper inte personer med självmordstankar.
Om samhället gör sitt, om du som privatperson gör ditt, och detta kombineras med en hederlig svensk informationskampanj, främst för att bryta stigma, tabu och okunskap kring sjävmord, går det att minska antalet självmord och självmordsförsök.
Och tänk på att en tigande och butter vän i själva verket kan vara så djupt deprimerad att hen tar sitt liv.