När Klimatpolitiska rådet 2019 analyserade transportsektorns omställning till fossilfrihet lät det ungefär som vanligt: det går för långsamt, fler styrmedel måste till, mer behöver göras både från branschens håll och politiskt.

Det stämde säkert när det gällde delar av transportsektorn.

Men den som läste källhänvisningen, som handlade om personbilsflottans elektrifiering, kunde snart upptäcka en lite märklig analys. Där bedömde nämligen experterna att det 2030 bara skulle finnas runt 300 000 elbilar i Sverige.

Med den gissningen som grund är det inte märkligt att man efterfrågar förstärkta styrmedel.

Uppskattningen har förstås visat sig fullständigt felaktig. I början av 2022 rullar över 120 000 elbilar på de svenska vägarna. Över 300 000 är laddbara.

Elektrifieringen av transportsektorn har på sina håll gått mycket snabbare än många väntat sig.

Sverige är nästan framme vid den nivå som myndigheterna trodde skulle nås 2030. Förklaringen är inte främst politiska regleringar och styrmedel utan produktutveckling. De hundratals miljarder som fordonstillverkarna investerade i elektrifiering i mitten av 2010-talet har inte gett utväxling förrän nu.

Men än finns det utmaningar. Den tunga trafiken – lastbilstrafik, sjöfart och flyg – kan förmodligen bara elektrifieras till viss del – och framför allt på korta sträckor.

Inom politiken finns en stark fäbless för biobränslen. Men som en ny rapport från Transportföretagen konstaterar kommer de inte att räcka speciellt långt, särskilt eftersom skogens råvaror de kommande åren är efterfrågade inom många sektorer.

Det råder också osäkerhet kring hur tillgången på de sällsynta jordartsmetaller som behövs för batterierna ser ut det kommande decenniet. Kina har praktiskt taget monopol på många metaller, och så länge inte gruvländer som Sverige tar sitt ansvar i brytningen kan ekonomiska och/eller politiskt framkallade bristsituationer påverka klimatomställningen.

Så kallade elektrobränslen, eller syntetiska bränslen, som framställs av infångad koldioxid och vätgas, utgör ett alternativ till batteridrift, men ställer å sin sida i stället krav på ett kraftigt utbyggt och välfungerande elsystem.

Precis som på många andra håll kokar transportsektorns klimatomställning ner till ett ökat elbehov. Det, snarare än fler bonus malus-system, eller andra ”finurliga” styrmedel, är grunden i bygget av ett fossilfritt samhälle.

Elbilsförsäljningen kommer att rulla på av sig själv, men regeringen behöver jobba med vad som finns på den andra sidan av kontakten.