Med åren har angreppen på politiker ökat.

Ungefär en av tre förtroendevalde har drabbats.

Fysiska angrepp är tack och lov förhållandevis ovanliga. Däremot är det inte ovanligt med trakasserier, hat och hot. Enligt Totalförsvarets forskningsinstitut är 20 procent av det som skrivs om våra kommunpolitiker på nätet hat och hot.

Nordiskt samarbete har sammanställt forskning om konsekvenserna av hot och kränkningar mot journalister i rapporten ”Hat och hot på nätet: En kartläggning av den rättsliga regleringen i Norden från ett jämställdhetsperspektiv”.

En av tre journalister har känt sig deprimerade i samband med kränkningarna, närmare hälften uppger att de känt sig utslitna, nästan 20 procent har haft ångestsymtom och drygt fem procent har blivit sjukskrivna.

Femton procent har övervägt att lämna journalistyrket.

Det finns ingen anledning att ens misstänka att siffrorna ser annorlunda ut bland våra politiker.

Vilket också bekräftats i studie efter studie.

Och precis som droppen urholkar stenen så urholkar hat och hot mot politiker demokratin.

Det förekommer i stora och små kommuner, i röda och blå, i rika och fattiga. Politiker tvingas göra sig mindre kontaktbara, och färre vill engagera sig politiskt. Demokratin svajar.

Hur det ser ut i Skellefteå har Norranmedarbetaren Lars Eriksson undersökt. I en studie från Mittuniversitetet i Östersund.

Han har djupintervjuat sex politiker, som någon gång under den senaste mandatperioden varit ordförande i någon nämnd.

Det är en skrämmande bild som växer fram. Hat, hot och trakasserier påverkar det politiska arbetet.

- Hälften av politikerna har någon gång tvekat inför ett beslut, oroliga för det hot och hat som beslutet kunnat medföra.

- Hälften av politikerna har någon gång övervägt att lämna politiken.

- Samtliga politiker har någon eller några gånger idkat självcensur.

Självklart är en nämndsordförande mer utsatt än en ledamot. Men bilden som växer fram är oacceptabel.

När politiker räds ”gatans parlament”, när hot och protester tystar de som tycker annorlunda befinner sig demokratin på ett sluttande plan. I en demokrati sker det politiska ansvarsutkrävandet i en politisk process. De röstat bort. Ingenting annat.

Vi behöver ett förändrat samtals- och debattklimat. Vi behöver förtroendevalda som känner sig trygga, som inte känner sig nödsakade att avgå på grund av hat och hot.

Et samhälle där bara de tuffaste och mest hårdhudade orkar ta på sig politiska uppdrag blir ett sämre samhälle för alla.