InvĂ„narna i ĂsterĂ„ker i Stockholms lĂ€n betalar 29 kronor och 18 öre i kommunalskatt.
I Dorotea i VÀsterbotten Àr nivÄn 35 kronor och 15 öre.
Ett typiskt hushĂ„ll i ĂsterĂ„ker fĂ„r dĂ€rmed behĂ„lla runt 30 000 kronor mer om Ă„ret Ă€n ett typiskt hushĂ„ll i Dorotea.
Skillnaden beror inte frĂ€mst pĂ„ olika prioriteringar â Ă€ven om uppenbart skatteslöseri och mĂ€rkligheter ocksĂ„ förekommer pĂ„ sina hĂ„ll â utan pĂ„ olika förutsĂ€ttningar.
En redan svag arbetsmarknad i delar av landet, exempelvis Norrlands inland, förstÀrks av demografiska faktorer.
NÀr kommunalskatten höjs för att rÀdda skolan eller ÀldrevÄrden försÀmras incitamenten att arbeta ytterligare.
Höga skatter Àr skadliga i sig, men kan leda till en negativ spiral dÀr företag i utsatta kommuner fÄr allt sÀmre villkor att vÀxa och anstÀlla.
Som tidigare statssekreterarna Sören HÀggroth (S) och Dan Ericsson (KD) skriver i Dagens SamhÀlle (1/6 2020) riskerar coronapandemins efterverkningar dessutom att göra klyftan mellan kommuner Àn större.
En lÄgkonjunktur med kraftigt ökad arbetslöshet drabbar de kommuner som redan har smÄ marginaler Ànnu hÄrdare.
Sören HĂ€ggroth och Dan Ericsson föreslĂ„r i sin rapport âUtjĂ€mning av kommunalskatternaâ (Kommuninvest) införandet av ett smĂ„kommunstillĂ€gg dĂ€r kommuner med fĂ€rre Ă€n 10 000 invĂ„nare skulle fĂ„ ett höjt statsbidrag pĂ„ 12 miljoner kronor om Ă„ret.
Det vore sÀkert vÀlkomna pengar. Men dels kan man invÀnda att en del kommuners svaga ekonomi inte handlar om att de Àr just smÄ, utan om gleshet, avstÄnd till större tÀtorter och demografiska faktorer.
GrĂ€nsen pĂ„ 10 000 Ă€r ocksĂ„ godtycklig: gĂ„r det sĂ€kert att sĂ€ga att Gnosjö i SmĂ„land â med ett invĂ„narantal pĂ„ 9 700 och en arbetslöshet under rikssnittet â har större nytta av pengarna Ă€n Strömsund i JĂ€mtland, som har 11 700 invĂ„nare och nĂ€stan dubbelt sĂ„ hög arbetslöshet som Gnosjö?
Framför allt Àr det, som Sören HÀggroth och Dan Ericsson sjÀlva verkar inse, att varken 12 miljoner eller för den delen ytterligare miljarder i statsbidrag kommer att lösa de strukturella problem som mÄnga kommuner stÄr inför.
Sverige skulle behöva ta ett helhetsgrepp kring det som kan sammanfattas under begreppet kommunkrisen.
Det handlar om ökad regionförtÀtning, att knyta ihop fler delar av landet genom förbÀttrad transportinfrastruktur, om incitament för kommunsammanslagningar och utbildningssatsningar.
Mekanismer mÄste komma pÄ plats för att trycka ner skattenivÄerna i utsatta kommuner och det kommunala utjÀmningssytemet mÄste reformeras sÄ att det varken uppmuntrar onödiga utgifter eller bestraffar tillvÀxt.
SÄ kallade asymmetriska kommunmodeller, dÀr vissa kommuner kan vÀlja bort viss verksamhet, mÄste utredas i detalj. SocialförsÀkringssystemen mÄste reformeras sÄ att de uppmuntrar rörlighet Àven geografiskt.
Det Àr ingen lÀtt uppgift att vÀnda utvecklingen, men efter att regionreformen gÄtt i stöpet verkar regeringen Àrligt talat inte ens försöka. Fler statsbidrag kastas efter problemet sÄ att man slipper ta tag i de svÄra frÄgorna.
Man undrar om det beror pĂ„ att det frĂ„n Rosenbad Ă€r betydligt nĂ€rmare till ĂsterĂ„ker Ă€n till Dorotea.