Trots minskad inflation är julmaten dyrare i år än för ett år sedan.
Fegt. Mörkt. Så skulle man kunna sammanfatta statsminister Ulf Kristerssons (M) jultal som hölls från Harpsund lördagen den 21 december. “Vi samlas till jul i allvarstider” inledde och avslutade regeringschefen sitt anförande. Däremellan pratade han om Nato, krig och oroligheter ute i världen. Situationen i Ukraina, barn som lider i Mellanöstern (att han medvetet undviker att uttala Gaza ger en fadd eftersmak), terrorism, internationell kriminalitet och en turbulent internationell samtid.
När fokus vänds mot Sverige var beskrivningen lika dyster. Organiserad brottslighet, pensionärer som luras av gängkriminella, barn och ungdomar som lockas med statusprylar för att begå grova våldsbrott.
Sen kom kraven. Initialt lite försiktigt med rader om att “vi måste samlas här hemma och se det som förenar”. Men efter några meningar rycktes silkeshandskarna av. Då påpekade Kristersson att vi alla har ett personligt ansvar, att det är en förpliktelse att känna hopp och att den tuffa situation vi befinner oss i kräver uppoffringar och ansträngningar.
Att alla människor har ett ansvar och att det är svåra tider är visserligen korrekt. Men när statsministern adresserar folket inför jul och nyår är det inte en uppläxning som förväntas, i alla fall inte av en person med ambitionen att företräda hela Sverige.
Det har varit ett hårt år för många i vårt land. Både för enskilda och företag. Inte minst ekonomiskt. Av allt att döma blir det inte mycket bättre nästa år. Styrräntan har visserligen gått ned en del men långt ifrån tillräckligt. Amorteringskraven ligger fast. Matpriserna fortsätter att stiga. Antalet konkurser slår rekord. Ingen sänkning av elskatten är i sikte trots att regeringen lovat detta. Istället uppmanas svenskarna av myndigheterna att sänka inomhustemperaturen, duscha kortare, sluta torktumla och släcka lampor. Detta under årets kallaste och mörkaste tid.
2025 förväntas arbetslösheten dessutom vara fortsatt hög och Konjunkturinstitutet (KI) påtalar i sin senaste prognos att en efterlängtad återhämtning för svensk ekonomi dröjer på grund av tveksamma hushåll. Vilket inte är särskilt överraskande.
Malin Lernfelt är skribent på Liberala nyhetsbyrån.
I stället för att adressera detta passar Kristersson på att klappa sig själv och sin regering på axeln för sådant som ökad kameraövervakning och att släktingar får ta ut föräldradagar, reformer som inte särskilt många har skäl att känna någon större entusiasm inför. Det går dessutom på tvärs med rader som “Sverige ska vara ett land där hårt arbetande mammor och pappor har tid att vara med sina barn” och hyllandet av frihet och öppenhet, vilket också återfinns i talet. Ett land där mammor och pappor får möjlighet att vara med sina barn öppnar inte upp för att skänka bort viktiga föräldradagar. Inte heller är det särskilt frihetligt att det snart inte går att röra sig i tätbebyggda områden utan att kameraövervakas. Brottsbekämpning i all ära men det finns andra aspekter att ta hänsyn till. Som integritet.
“När omvärlden är otrygg så håller vi ihop här hemma. Vi har bara ett Sverige. Låt oss vårda det landet”, sade statsministern. Men att vårda det enda Sverige vi har innefattar att vårda människorna som lever här. Att se dem, lyssna på dem och i jultider inte bara ställa krav utan också visa förståelse och empati för de svårigheter många har. I dagsläget är det svårt att se att statsministern och hans regering tar det ansvar han utkräver av andra. Att de gör de uppoffringar och ansträngningar som behövs. Som att sänka fler skatter, lätta på regelverk och göra det enklare för fler företag att överleva. Om det varit så hade julen blivit betydligt godare för många.