Solcellerna på taket, elbilen i garaget och vindkraftverket ute på åkern ingår i den så kallade gröna omställningen när fossiloberoendet ska bytas ut mot hållbart. Sverige och EU står inför en genomgripande omställning med målet att uppfylla det så kallade Parisavtalets mål att hejda den globala uppvärmningen vid 1,5 grader. Sverige har förbundit sig att bli fossilfritt år 2045, 5 år före EU:s målsättning.
Klimatvänlig el ska produceras från sol och vind. Transporter och industriella processer ska övergå till el från olja, bensin, gas och kol.
För att allt detta ska kunna bli verklighet behövs stora mängder av sällsynta så kallade jordartsmetaller som ingår i den nya generationen superstarka magneter som finns i allt från datorer och motorer till telefoner och generatorer.
Kruxet är dock att diktaturländer som Kina och Ryssland står för nästan hela utbudet av de sällsynta, men viktiga metallerna. I de andra delar av världen som står till buds, som Afrika och Sydamerika, sker utvinningen under primitiva och miljöförstörande former – från Kongo kommer alarmerande rapporter om barnarbete under slavliknande former i landets koboltgruvor.
Omställningen gör att behovet av sällsynta jordartsmetaller kan stiga runt fem gånger under de närmaste tio, tjugo åren i EU. Men som väl är verkar det snart kunna gå att utvinna de eftertraktade mineralerna från andra länder än diktaturerna Kina och Ryssland och här kan faktiskt Sverige spela en viktig roll.
I Norra Kärr utanför Gränna vid Vättern och i Olserum utanför Västervik finns två av de största fyndplatserna inom hela EU. Det handlar bland annat om de sällsynta metallerna dysprosium, neodymium, praseodymium och terbium.
Geologiskt finns det relativt rikligt med jordartsmetaller i stora delar av Norge, Sverige och Finland. Utöver fyndigheter i berggrunden har dessutom statliga LKAB planer på att börja utvinna jordartsmetaller ur de enorma slagghögar som lagrats kring Kiruna under hundra år av järnmalmsbrytning.
En kommersiell utvinning i Sverige skulle alltså minska beroendet av Kina och Ryssland när det gäller en strategisk produkt och samtidigt kunna förse vår egen marknad och övriga EU:s med de eftertraktade jordartsmetallerna.
Lokalt vid Vätterns strand har emellertid kritiska röster höjts mot gruvplanerna. Främst är det risken för förorening av vattnet – Vättern förser omkring 300 000 människor med dricksvatten – som framförts.
Vetenskapsradion Klotet i P1 ägnade under måndagen (13/11) 44 pedagogiska minuter åt problematiken. Ortsbor fick komma till tals med sin oro för förgiftat dricksvatten. En expert från SGU viftade bort riskerna för vattenförorening och en annan från Uppsala framhöll dem som högst troliga. På SLU pågår också sedan flera år lovande forskning kring säkrare och mer miljövänlig utvinning.
Människors oro för natur och miljö ska givetvis tas på allvar. Men miljölagstiftningen i Sverige och EU hör till de striktaste i världen och borde kunna garantera en säker utvinning. I synnerhet jämfört med alternativet – import från diktaturer och länder med ingen eller mycket svag miljö- och arbetsskyddslagstiftning.