Rättighetsföresspråkare. Moderatkvinnorna som leds av Josefin Malmqvist (th) kräver att gravida ska ha rätt att välja kejsarsnitt.
Friheten är viktig. Kanske det allra viktigaste i människans liv jämte trygghet och kärlek. Ibland är det dock viktigt att förstå att den egna friheten tar slut där någon annans börjar och att det finns begränsningar för när omvärlden är skyldig att bidra till det den enskilda människan uppfattar som frihet.
En sådan fråga, där det går att påtala att det som presenteras som en fri- och rättighetsfråga ur många aspekter inte är det, är den om förlossningar och mer specifikt förlossningssätt.
Häromdagen gick Moderata kvinnoförbundet ut och lanserade ett förslag om att alla gravida kvinnor själva ska få välja om de vill föda sitt barn vaginalt eller om de vill göra kejsarsnitt. Detta eftersom praxis ser olika ut i olika regioner när sjukvården ska göra en bedömning om snitt är motiverat eller inte. På några håll anser man att det räcker att kvinnor är rädda eller av annat skäl absolut inte vill för att ett snitt ska bokas in. I andra delar av landet är vården betydligt mer restriktiv och arbetar för att kejsarsnitt i det längsta ska undvikas så länge det inte är ett absolut medicinskt måste.
Bakom kraven på att det ska vara en rättighet att fritt välja kejsarsnitt finns en stor okunskap. Alltför ofta utmålas kejsarsnitt som ett enkelt ingrepp som är smärt- och kladdfritt och där kvinnan kan behålla kontrollen under hela processen. Snipp snapp så är ungen ute som på beställning. Så är inte verkligheten. Kejsarsnitt är en relativt komplicerad bukoperation som innebär en rad risker. Bland annat drabbas de kvinnor som får barn via kejsarsnitt oftare av infektioner, allvarliga blödningar, och blodproppar än de som föder vaginalt. Även barnen påverkas negativt av snitt. Till exempel visar studier att barn födda med planerat kejsarsnitt löper en ökad risk för att få andningsstörningar, astma och diabetes. De får även ett sämre immunförsvar.
Att möjligheten att göra kejsarsnitt finns är naturligtvis fantastiskt. När det är medicinskt motiverat för att rädda liv och undvika allvarliga skador vid alltifrån trångt bäcken till sätesbjudning eller att barnet måste ut fort är snitt det självklara valet. Men beslutet om när det är lämpligt att operera ut ett barn ska fattas av läkare utifrån en individuell bedömning av riskfaktorer, det är inte en börda som ska ligga på den födande kvinnans axlar.
Ska man vara krass är det ju faktiskt så att den som bestämmer sig för att behålla en graviditet vet vad detta innebär. Barnet ska ut och i normalfallet sker detta vaginalt vilket är det bästa för både mor och barn. En annan aspekt att ha i bakhuvudet är också kejsarsnittens kostnader. Ju fler som skulle välja dyra men onödiga kejsarsnitt desto mindre pengar till resterande delar av förlossningsvården. Det några kallar valfrihet skulle alltså drabba andra hårt.
Malin Lernfelt är skribent på Liberala nyhetsbyrån
På senare år har man sett hur de planerade kejsarsnitten fördubblats, både i Sverige och utomlands. Det är inte en utveckling att glädjas åt. Tvärtom. Det bästa vore därför att istället för att öppna dörren för fler snitt försöka få dem att bli färre. Gravida och födande kvinnor behöver känna sig trygga och sedda men det finns bättre vägar att uppnå detta på än genom onödiga och farliga operationer.
Det faktum att bedömningsgrunderna ser olika ut i landets regioner måste naturligtvis också förändras så att kvinnor behandlas på samma sätt oavsett var de bor. Riskfaktorer måste bedömas på samma sätt och landets förlossningsläkare måste vara överens om vad som ska anses vara medicinska indikatorer och vad som inte är det. Att läkarkåren inte är överens är ett problem. Där har M-kvinnorna rätt.