The bottom is nådd. Det svenska betygssystemet har blivit ohållbart och är på väg att förlora sitt syfte. Betygens existensberättigande ligger i att på ett enkelt sätt tala om ifall en elev uppnått tillräckliga kunskaper inför fortsatta studier. Men när de förvandlats till handelsvaror som används i konkurrensen mellan skolor och när diskrepansen mellan de betyg som sätts och de resultat som skolan uppnår vid nationella prov (sedan 2018 ska resultat på nationella prov väga särskilt tungt i betygsättningen) är så stor att det tydligt framgår att något är fel - oavsett om det handlar om medvetet fusk eller okunskap hos lärarkollektivet - måste vi inse att situationen är oacceptabel.
Nyligen avslöjade Dagens Nyheter att en stor del av gymnasieeleverna på Campus Manilla, en stiftelseskola i Stockholm där bland annat kronprinsessans barn är inskrivna, avslöjats med omfattande och systematiskt provfusk. Det har möjliggjorts bland annat genom att eleverna tillåtits att använda sina privata datorer vid provtillfällen. Campus Manilla har även tidigare kritiserats av Skolinspektionen för att sätta oförklarligt höga betyg och för att det förekommit påtryckningar från inflytelserika föräldrar att sätta höga betyg.
Campus Manilla är långt ifrån ensamma. Betygsinflationen finns över hela landet och är inte kopplat till vilken sorts huvudman en viss skola har. Såväl kommunala- som friskolor använder betyg som valuta och brister i professionalism när kunskaper värderas.
I en aktuell granskning har Skolinspektionen synat gymnasierektorers arbete för att motverka för höga betyg. Samtliga medverkande rektorer runt om i landet får sämsta möjliga omdöme. “Det är anmärkningsvärt att rektorerna inte analyserat och problematiserat mer”, säger Ingrid Jacobson, utredare på Skolinspektionen (SVT 11/5).
Ett av de viktigaste uppgifterna betygen har är också att fungera som urvalsinstrument vid antagning till högre utbildning. Men nu larmar bland annat Handelshögskolan i Stockholm om att man överväger att överge det nationella antagningssystemet och utarbeta ett eget system. Alternativt att rödflagga skolor som uppmärksammats av Skolinspektionen och utforma särskilda tester för elever från dessa.
Handelshögskolans rektor Lars Strannegård är besviken på den utveckling som skett och skriver i DN att: “Universitet och högskolor förlitar sig fullständigt på att det svenska betygssystemet är rättvist, och på att betygen är motiverade. Tillitens fundament är att gymnasieskolorna gör korrekta bedömningar och att antagningen sker på strikt meritokratiska principer”.
Enligt Strannegård utgör betygsinflationen på vissa skolor ett “grundskott mot själva armeringsjärnen i den svenska samhällsmodellen – meritokratin, jämlikheten och tilliten”.
Det har han rätt i. Att utforma egna, alternativa, antagningssystem på universitet och högskolor är dock både tids- och resurskrävande. Ett antal försök har genomförts genom åren men ofta övergivits. Klokare är därför att ta ett samlat grepp för att förändra, förenkla och strama upp betygssättningen inom grund- och gymnasieskolan. Prov och betyg behövs, både som urval, morot och en källa till information om vilken nivå en elev ligger på.
Betyg som istället visar vem som har tjatigast föräldrar, svagast lärare eller mest affärsinriktad rektor och är däremot värdelösa ur ett samhällsperspektiv.