Gigantiskt slöseri att inte underhålla infrastruktur

Medan Norrbotniabanan banar väg norrut får Västerbotten leva med landets näst sämsta vägar. Bara Norrbottens är sämre.

Att få vara med och inviga ny infrastruktur måste vara rena rama drömmen för en infrastrukturminister. På bilden inviger näringsminister Maud Olofsson (C) Botniabanan.

Att få vara med och inviga ny infrastruktur måste vara rena rama drömmen för en infrastrukturminister. På bilden inviger näringsminister Maud Olofsson (C) Botniabanan.

Foto: Henrik Montgomery/TT Nyhetsbyrån

Ledare2022-11-08 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Flaggorna vajar i vinden, solblänket bländar.

Blåsorkestern gör sig redo.

Med saxen i högsta hugg närmar sig ministern det blågula band som ska klippas.

Högtidstalaren harklar sig. Kontrollerar att mikrofonen fungerar.

Det är en stor dag för en infrastrukturminister. Oavsett politisk färg. Äntligen en möjlighet att få sola sig i glansen av en ny järnvägssträcka, en ny väg, en ny bro, eller vad det nu kan vara. Det gäller att passa på när tillfälle ges.

Att få sola sig i glansen av ny infrastruktur måste vara drömmen för en infrastrukturminister. Betydligt roligare än att från kontoret kunna konstatera att underhållet av vägen, järnvägen är klar. Inga flaggor, inga fanfarer, inga blågula band att klippa.

Det är lätt att tänka lite konspiratoriska tankar. Misstänka att det är all pompa och ståt som gör att det satsas på ny infrastruktur, på nybyggnation framför underhåll. Även om det går emot Trafikverkets rekommendation att värna och vårda existerande infrastruktur.

Vi skriver april 2021. Riksdagen säger ja till en rekordsatsning på infrastrukturen. En välbehövlig sådan. Den har varit sorgligt eftersatt i decennier. Propositionen omfattar 799 miljarder kronor för planeringsperioden 2022–2033.

Allting frid och fröjd?

Nej, knappast …

Att satsa på investeringar i ny infrastruktur före underhåll riskerar att bli en dyr historia.

I Svenskt Näringslivs rapport ”Regeringens fördubbling av det eftersatta underhållet” konstateras: ”Den medvetna avvägningen medför att det eftersatta underhållet fördubblas fram till 2033, från 70 till 137 miljarder. Effekten blir att funktionen på den befintliga transportinfrastrukturen kommer att försämras den kommande planperioden.”

Med andra ord: Medan till exempel Norrbotniabanan banar väg norrut försämras funktionen på redan befintlig infrastruktur. Medan Norrbotniabanan banar väg norrut får Västerbotten leva med landets näst sämsta vägar. Bara Norrbottens är sämre (Riksförbundet M Sverige (tidigare Motormännen) augusti 2022).

Deras undersökning visar att det finns en stor skillnad i vägkvalitet mellan norr och söder. Vägarna i skogs- och glesbygdslänen är ”påtagligt sämre”. Att färdas på dåliga vägar är inte bara skumpigt och obekvämt. Det är också direkt farligt.

Så här får det inte lov att vara.

Makten skiftar och med den synen på hur infrastrukturpengarna ska fördelas. Den nya regeringen omfördelar 750 miljoner kronor för järnvägsunderhåll till vägunderhåll och lägger till 250 miljoner i den kommande budgeten.

Det är bra. Det är bara att hoppas på att landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) och infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD) inser var groparna i vägbanan är flest och som djupast.

Om det råder några som helst tveksamheter om att det är Norr- och Västerbotten som ska gynnas den här gången – och för en gångs skull – rekommenderas ministrarna att läsa den rapport som Riksförbundet M Sverige presenterat.

Samtidigt ska man vara medveten om att 250 miljoner kronor inte är mycket mer än felräkningspengar när man kommer till infrastruktur. Oavsett om det handlar om investering eller om underhåll.

Gröna batterier, fossilfritt stål och nya metallgruvor i norra Norrland ska göra Sverige världsledande i klimatkampen. Det är bara att hoppas på att den nya regeringen inser var och vad som håller på att hända.

Kommunerna gör vad de kan. Bygger bostäder, investerar i kommunal infrastruktur. Men de kan inte göra allting själva. Det har de varken pengar eller mandat till. Vissa vägar är statliga och de ska kommunerna inte röra.

Det finns många problem med den rekordsnabba tillväxten. Ett av de större är att infrastrukturen, inte minst i Norr- och Västerbotten, har sett betydligt bättre dagar. Medan Norrbotniabanan byggs får företag och privatpersoner hålla tillgodo med den infrastruktur som finns.

Det är inte rimligt …

Det är heller inte rimligt med den kapitalförstöring det innebär att inte underhålla befintlig infrastruktur. Ju längre man väntar med underhållet desto dyrare blir det.

Bygg gärna ny infrastruktur, bygg ännu hellre ny infrastruktur i Norr- och Västerbotten. Klipp gärna fler blågula band till tonerna av en fanfar. Men glöm inte att underhålla den infrastruktur som redan finns. Den behövs medan ny byggs.

Utan ett väl fungerande transportnät riskerar verksamheten att avstanna för många företag. Den nya regeringen behöver ta tag i underhållsskulden för att Norr- och Västerbotten inte ska riskera att mista konkurrenskraft, företag och i förläningen arbetstillfällen.