Vid Svarta havets kust finns ett litet bergigt land inklämt mellan stormakterna Ryssland, Turkiet och Iran.
Med sitt eftertraktade läge är det inte undra på att Georgien återkommande har behövt kämpa för sin självständighet. 2003 ägde en demokratisk revolution rum som inte bara förändrade landet, utan hela regionen, i grunden.
Rosenrevolutionen fick sitt namn efter att oppositionspolitikern Saakashvili stormade parlamentet med en bukett röda rosor i handen.
Den tidigare regimen hade suttit vid makten sedan Sovjetunionens fall och blivit alltmer impopulär.
Utbredd korruption, anti-europeisk politik och en ekonomi som levde kvar i Sovjet-eran föranledde revolutionen. Revolutionen har länge ansetts vara ett exempel på en lyckad demokratisk revolution då det faktiskt ledde till en stabil demokrati, något som tyvärr sker alldeles för sällan.
Efter snart 20 år finns det emellertid en oro att den demokrati man kämpade så hårt för är hotad.
Det kommande parlamentsvalet är först i oktober, men oroligheterna har pågått sedan förra året. I slutet av november samlades tusentals demonstranter utanför det georgiska parlamentet.
Demonstranterna var kritiska mot att det nuvarande valsystemet gynnar regeringspartiet, Georgiens Dröm, på bekostnad av oppositionen. Partiet fick endast hälften av rösterna, men har två tredjedelar av alla platser i parlamentet.
Demonstranterna möttes av polisvåld, vattenkanoner och arresteringar av ledande företrädare för oppositionen. Nyligen kom ännu ett bakslag. Parlamentet har antagit ett förslag som innebär utökad kontroll av media.
Förslaget innebär att en myndighet ska granska all media och få rätten att avskeda mediechefer. Motivet sägs vara att förhindra att desinformation sprid.
Georgien ligger sedan tidigare på plats 60 av 180 i World Press Freedom Index 2020 och de ny lagarna kommer sannolikt att sänka deras rankning ytterligare.
Utvecklingen i Georgien påminner på ett sätt om den utveckling som skett i Polen och Ungern. Skillnaden är att Polen och Ungern redan är med i EU, medan Georgien endast har ett samarbete, vilket enklare kan avslutas.
Landets tidigare positiva utveckling inom demokrati och mänskliga rättigheter har gjort EU positivt inställda och landet har fått flera fördelar, exempelvis kan georgier resa till EU visumfritt.
Det finns ett fortsatt starkt stöd inom både allmänheten och politiken i Georgien att fortsätta utveckla samarbetet. Frågan är hur intresserade EU kommer att vara ifall Georgien inte längre lyckas hålla demokratiska val.
Georgien har gått från ett exempel på en lyckad demokratisk revolution till ytterligare ett land som rör sig i en alltmer auktoritär riktning.
Det är ännu oklart vilken väg de kommer att ta.
Men om de fortsätter att nedmontera rättsstatens institutioner måste EU säga ifrån. Att villkora samarbetet skulle vara en viktig påminnelse för Georgiens politiker att mänskliga rättigheter inte kan ignoreras.