Den svenska hyresmarknaden är dysfunktionell.
Det byggs för lite, det har byggts för lite rätt länge nu. Och när efterfrågan är större än tillgången bildas köer, som växer. Det ökar risken för svarta affärer med andrahandskontrakt, som gynnar kriminella gäng. Trösklarna in gör att grupper stängs ute. Utan kontakter och/eller kontanter är vägen in till en första bostad allt annat än enkel och rak.
För någon vecka sedan tillsatte den socialdemokratiskt ledda regeringen, ivrigt påhejade av samarbetspartierna Centerpartiet och Liberalerna, en utredning som ska undersöka förutsättningarna att införa fri hyressättning i nyproducerade lägenheter. Det ska vara klart om ett år.
Enligt direktiven ska förslaget utarbetas på ett sätt som tillvaratar enskilda hyresgästers intressen och bidra till ett uthålligt och kontinuerligt utbud av hyreslägenheter.
Detta visar att ryktet om januariöverenskommelsens död är starkt överdrivet. I punkt 44 står det bland mycket annat att fri hyressättning vid nybyggnation införs, att lägenheternas kvalitet och läge ska få större genomslag i hyressättningen och att förhandlingssystemet för befintliga hyresrätter ska reformeras för att bli effektivare.
Enligt Boverkets senaste bostadsmarknadsenkät råder det bostadsbrist i 240 av landets 290 kommuner (83 procent). 46 kommuner anger att bostadsmarknaden är i balans, vilket i sin tur innebär tomma lägenheter i fyra. Det som tidigare främst var ett storstadsproblem har spridit sig till medelstora städer som Skellefteå och mindre kommuner och samhällen.
Problemet som många fastighetsägare brottas med är att det blivit för dyrt att bygga. Hyresregleringar och kostnader för mark i kombination med ett strikt regelverk har gjort det allt svårare att bygga nya hyresrätter tillräckligt billigt för att få ekonomi i projektet. Bristen på hyresrätter har i sin tur drivit upp priset på bostadsrätter och villor.
Och skapat en grogrund för svarta affärer och en omfattande andrahandsmarknad.
De negativa spiralerna snurrar fortare, och fortare, och fortare …
Och det var innan coronakrisen slog till med full kraft.
Nu skissar bransch- och arbetsgivarorganisationen Byggföretagen på tre alternativa scenarier för utvecklingen de närmaste två åren: Det mörkaste alternativet motsvarar en minskning av antalet sysselsatta inom byggindustrin med 18 procent, i ett medelscenario med sex procent och i ett mindre pessimistiskt med minus en procent.
Färre anställda är lika med färre nyproducerade lägenheter som är lika med en än mer dysfunktionell bostadsmarknad med än längre köer. Skellefteå riskerar att drabbas hårt, hårdare än många andra kommuner. Med arbetare och tjänstemän på väg in till batterifabriken Northvolt måste helt enkelt bostäder fram. Och det behövs många.
Det är många politiker, och politiska partier, som borde ställas till svars för dagens kaos på bostadsmarknaden. De kan omöjligt ha varit omedvetna om att bostadsmarknaden fungerat långtifrån optimalt. Men de har valt att blunda, och därmed gynnat dem som haft någonstans att bo, och missgynnat dem som stått i någon av dessa oändliga bostadsköer.
Nu är marknadshyror i nyproducerade lägenheter ingen universallösning. Det behövs även andra reformer. Men det är ett viktigt första steg i rätt riktning.
Alla kommer inte att bli vinnare med fria hyror i nya lägenheter, men långtifrån alla är vinnare i dagens system.
Hur vi successivt inför marknadshyror på ett sätt som gör att enskilda hushåll inte kommer i kläm borde vara en prioriterad fråga för svenska politiker.