Allt går ju med elektricitet.

Det konstaterade Tage Danielsson i Elektricitetsvisan.

Föga anade han då att 50 år senare skulle, om inte allt, så i varje fall väldigt mycket, gå med elektricitet.

Det var en stor dag. Ett litet flygplan lyfte från Säve flygplats i Göteborg.

I sig ingen stor händelse. Små flygplan brukar lyfta från Säve. Det som var stort var att planet som lyfte var det första elflygplan som den europeiska flygsäkerhetsmyndigheten Easa typcertifierat.

I coronapandemins fotspår har hela flygindustrin tagit stryk. Flygbolag och flygplatser kämpar för sin överlevnad.

Det finns de som tycker att flyget är en styggelse. Som gärna sett planen stå kvar på marken efter coronakrisen.

Och så finns det de som inser det självklara. Att flyget behövs för att hela Sverige ska leva. Som bejakar tekniska innovationer – som elflygplan. Som ser flyget som grundläggande infrastruktur bland annan grundläggande infrastruktur.

Utvecklingen av elflygplan går snabbt. Förhoppningen är att svensk flygindustri ska hitta en nisch i den internationella konkurrensen. Först med att ta fram ett flygplan med plats för åtta passagerare för regionalflygningar på upp till 40 mil.

Tidsplanen är spikad: 2026 ska det första svensktillverkare planet gå i inrikestrafik. Av säkerhetsskäl en hybridvariant.

Där finns framtiden. Elflygplan som är koldioxidneutrala, som laddas med ström från solcellsparker på flygplatserna.

Ouppnåelig science fiction? Nej, en verklighet runt hörnet.

Däremot kommer inte elflygplanen att kunna rädda de små flygplatserna, många av dem i Norrlands inland. Här behövs fortfartande statligt stöd i form av upphandling av trafiklinjer. Gärna med hårda miljökrav.

När coronapandemin blåst över behöver politiker och tjänstemän på riksnivå, på regional och kommunal nivå, sätta sig ner och ställa sig frågan: Vilka flygplatser behövs för att hela Sverige ska leva – och vilka är alternativen.

Det finns delar av Sverige som skulle kunna klara sig utan flyget. Där det finns realistiska alternativ.

Och så finns det delar av Sverige som inte gör det.

Flyget kan inte, får inte ses som en enskilda pusselbit i infrastrukturpusslet. Det måste ses som en del av en helhet, sättas in i ett större sammanhang och i ett längre tidsperfektiv.

En modern järnväg med snabba, moderna tåg som snabbt och enkelt fraktar människor mellan till exempel Stockholm och Norrlands inland, som ersättning för en nedlagd flyglinje, är ungefär lika troligt som mänskligt liv på Mars.

Därför behöver Norrland och glesbygden sitt flyg.