Anledningen till fartyget Estonias förlisning 1994 ska utredas vidare.
Det sa inrikesminister Mikael Damberg (S) till Sveriges Television (14/10 2020).
Han öppnar också för nya dykningar om Statens haverikommission bedömer att det behövs.
Bakgrunden är den nya dokumentären ”Estonia – fyndet som förändrar allt” (Dplay) som visar ett hål i skrovet som inte finns dokumenterat i den ursprungliga haverikommissionens rapport.
Därmed väcks frågor kring hur och varför fartyget egentligen sjönk.
Den militära smuggling som förekom på Estonia, som avslöjades av Uppdrag granskning 2004, men som ofta avfärdats som konspirationsteorier, är dessutom numera bekräftade uppgifter.
Det i sig säger ingenting om vad som verkligen hände i färjekatastrofen.
Överlag ska man vara försiktig med att dra slutsatser utifrån dokumentärfilmer. Ingenting tyder visserligen på att något i filmen är felaktigt, men samtidigt har den ett tydligt syfte. Det är svårt att säga om något utelämnats som talar emot uppgifter som framförs eller tesen som drivs.
Med det sagt räcker det gott och väl att filmen dokumenterar och klarlägger ett hål som inte legat till grund för haverikommissionens bedömning.
Därmed måste en ny utredning göras, som bör få både tid, mandat och resurser att göra en grundlig genomlysning.
Det är klokt av Damberg att inte stressa fram beslut eller reagera för snabbt på nya uppgifter. Som han säger till SVT var ett av problemen med den politiska hanteringen direkt efter katastrofen att man utfärdade löften man inte kunde hålla.
Än viktigare är dock att Estonias överlevande och anhöriga blir en del av den kommande processen och besluten.
Det är ett enormt misslyckande för Sverige som nation att så många av dessa inte upplever sig ha blivit hörda eller sedda, varken under olyckshösten 1994 eller under senare år.
Att haverikommissionen enligt medverkande i dokumentären inte ens intervjuat de överlevande för att få deras bild av förloppet är i sig en sorts skandal. Besluten om att täcka över vraket med sten och betong, i strid med de flesta överlevande och anhörigas vilja, framstår som absurda.
De överlevande förtjänar bättre än så. Inte minst måste de, i den mån det går, få klarhet i vad, hur och varför katastrofen inträffade. Annars kommer Estonia att fortsätta vara ett öppet sår mitt i Östersjön.