Det är inte lika tryggt att föda hemma med barnmorska, som att vara på sjukhus. Kvinnor som väntar sitt första barn får vanligtvis – mer eller mindre frivilligt – lyssna på andra kvinnors förlossningsberättelser. Den ena mer förfärlig än den andra. Av någon anledning är det ofta just de kvinnor som genomlidit helvetets alla kval som har ett behov av att i detalj beskriva varje ångestladdat smärtfyllt ögonblick. Att få dela med sig är säkerligen terapeutiskt för avsändaren. Det är dock inte särskilt bra för den som snart ska föda att skrämmas upp med detaljerade skildringar om allt som kan gå åt pipsvängen. Inte minst för att det kan öka oro och stress.
En överväldigande majoritet av alla kvinnor har de facto en bra förlossning och får ett friskt barn. De flesta föder vaginalt, cirka 17 procent med snitt. Även om de bakomliggande orsakerna till snittet kan vara allvarliga, upplever nästan alla som fött med kejsarsnitt att förlossningsupplevelsen var positiv och återhämtar sig väl.
Allt är naturligtvis inte perfekt, det är ett problem att förlossningsavdelningar stängts ned, födande kvinnor tvingas resa långt och att det på sina håll råder en bristsituation när det kommer till barnmorskor och förlossningsläkare. Men ur ett övergripande perspektiv kan man ändå slå fast att vi har kommit oerhört långt bort ifrån den verklighet som rådde för 100 år sedan, då de flesta kvinnor antingen födde sina barn hemma eller på så kallade förlossningshem utan tillgång till avancerad sjukvård. Först i mitten av 60-talet föddes nästan alla barn på sjukhus. Sedan dess har vi i Sverige haft oerhört säkra förlossningar. Vi har bland världens lägsta mödra- och spädbarnsdödlighet tack vare samarbetet mellan flera olika professioner och expertis.
Tyvärr riskerar vi idag en tillbakagång till följd av den märkliga revirstrid som uppstått mellan barnmorskor och förlossningsläkare. I stället för att se värdet i de olika kompetenserna driver framförallt barnmorskorna på en återgång mot att allt fler kvinnor ska föda hemma eller på enheter utan tillgång till läkarkompetens. Tyvärr kan detta också upplevas som en möjlighet till besparing av regionerna, som därför sällan invänder när det poppar upp allt fler experimentella, barnmorskeledda, förlossningsenheter.
Utvecklingen kan få – och har redan fått – allvarliga konsekvenser. Det visar bland annat en granskning i Göteborgs-Posten vilken lyfter fram tre aktuella dödsfall i samband med hemförlossningar med privat anlitade barnmorskor. I samtliga fall dog barnen. GP har även gått igenom sjukvårdens avvikelserapporter gällande en privat barnmorskeverksamhet som marknadsförs som “lugna, säkra hemförlossningar med erfarna barnmorskor”. De visar att ambulanser tillkallats sent eller inte alls – och att kvinnor och barn farit illa.
Lika fel som det är att skrämma upp gravida, är det alltså att låtsas som att en förlossning inte är en risksituation och att det inte är nödvändigt att ha obstetriker och neonatologer nära till hands om något skulle gå fel. Födslar utanför sjukhus är att utsätta födande kvinnor och deras barn för allvarliga, och helt onödiga, risker.
I grunden har naturligtvis varje enskild kvinna rätt att fatta beslut om sin kropp och sin förlossning. Men beslut bör fattas utifrån kunskap och alla gravida bör göras medvetna att Socialstyrelsen avråder från barnmorskeassisterade födslar utanför sjukvården, och att det finns goda skäl till detta. Hur kompetent och erfaren en barnmorska än är kan hon (eller han) faktiskt inte garantera en normal, komplikationsfri förlossning.