Fyra demokratiaktivister har avrättats i Myanmar (SVT 26/7). Kyaw Min Yu och Phyo Zeya Thaw är två av dem som mördats av militärjuntan. Den första var ledare i studentrevolten mot landets dåvarande militärregim. Den andre var rappare och tidigare parlamentariker för partiet NLD – nobelpristagaren Aung San Suu Kyis parti. De och ytterligare två människor har fått betala det yttersta priset för sin kamp för demokrati.
Dödsstraff har inte verkställts i Myanmar sedan 1988. Att juntan nu går över den gränsen väcker oro för vad som väntar i landet. Sedan militärkuppen i februari i fjol har över 15 000 medlemmar i motståndsrörelsen gripits, majoriteten sitter fortfarande fängslade. Enligt Amnesty International dömdes nära hundra människor till döden i landet under 2021, i rättegångar som var långt ifrån regelrätta. Avrättningarna som redan skett är ett flagrant brott mot mänskliga rättigheter, och det finns all anledning att oroa sig för att fler står på tur.
Det som skett i Myanmar sedan militärjuntan förde bort presidenten Win Myint och den informella ledaren Aung San Suu Kyi är ett kraftigt bakslag för landets demokratirörelse.
Inte för att de fått fira många medgångar. Situationen i landet har länge varit orolig, och de små framsteg som gjorts på senare år har visat sig vara bräckliga. Militären tillät fria val 2015, men inte utan att säkra fortsatt makt och inflytande. I det numera upplösta parlamentet var 25 procent av platserna vikta åt militären. Att symbolen för landets demokratirörelse, Aung San Suu Kyi inte kunnat väljas till president trots att hon informellt är landets faktiska ledare, beror på ett av militären specialförfattat tillägg i landets konstitution.
Aung San Suu Kyi dömdes i våras till fem års fängelse för korruption, och den totala strafftiden för alla brottsanklagelser som militären riktar mot henne uppgår till 190 år. Hennes stjärna må ha dalat, sedan hon år 1991 tilldelades Nobels fredspris för sin icke-våldskamp för demokrati, till följd av förföljelsen av folkgruppen rohingyas som pågått under hennes tid som ledare för landet. Förföljelse som är så grov och omfattande att den beskrivits som folkmord.
För den förföljelsen är dock militären i högsta grad ansvarig. För att Myanmar en dag ska kunna bli en stabil demokrati är det tydligt att juntans makt måste undermineras, och militären på riktigt underkastas landets demokratiska regering. Omvärlden behöver reagera på det som nu sker i Myanmar. När människor får sätta livet till för att de drömmer om demokrati – låt det bli en väckarklocka, som manar alla världens demokrater till handling.