Idag står flyget för omkring två procent av hela jordens koldioxidutsläpp, tar man dessutom hänsyn till att effekten av utsläppen förvärras på hög höjd blir siffran dubblerad.
Samtidigt är flyget en mänsklig framgångssaga. Tack vare resorna som flyget innebär har kulturer möts, relationer uppkommit, minnen blivit till och välstånd skapats. Att regeringen nu väljer att öka stöden till landets kommunala och privata flygplatser – för att motverka nedläggningar – är därför bra.
Anledningarna till det är många.
I dagsläget finns ett antal beredskapsflygplatser runt om i landet, vilka tillgodoser luftfarten för ambulansflyg, brandflyg, kustbevakningsflyg och totalförsvaret, under dygnets alla timmar. Att landets mindre flygplatser ges förutsättningar för att drivas vidare istället för att tvingas lägga ned är ur ett beredskapsbehov helt centralt.
Den norra landsändan har de senaste åren också fått se en utveckling, som kanske inte primärt beror på flygets närvaro, men som inte hade skett utan den. Miljarder har satsats i Norrbotten och Västerbotten, investerare, experter och arbetskraft har kommit från jordens alla hörn till platser som Luleå, Boden och Skellefteå. Mellan Arlanda och flygplatserna i norr tar det inte längre än en timme fågelvägen. Vad en eventuell tågresa mellan Stockholm och Norrbotten på 13 timmar istället hade inneburit för projektens livskraft kan man bara spekulera i.
Kapitalet, kunskapen och arbetskraften behövs för att pressa ned utsläppen och modernisera den svenska tillverkningsindustrin – här hade en frånvaro av flygplatsförbindelser varit direkt motverkande mot de ambitioner som finns när det gäller att ställa om den svenska industrin.
Istället för att genom flygskam försöka minska resandet består flygets framtid av innovation och teknisk utveckling för att sänka utsläppen. Resandet kommer inte att avta.
På EU-nivå är flygsektorn på väg att i högre grad ingå i systemet för handel av utsläppsrätter. De utsläppsrätter som branschen tidigare fått gratis ska under några år fasas ut, därmed kommer kostnaden att smutsa ned ytterligare öka för flygbolagen. Mest troligt är därför att incitamenten för flygbolagen att minska sina utsläpp kommer att stiga.
Redan idag pågår satsningar för att minska flygets klimatpåverkan. Exempelvis görs framsteg inom området elflyg, enligt Vattenfall kan man förvänta sig kommersiella elflygplan i drift redan 2026. Planen kommer visserligen ha en relativt kort räckvidd, men det man får komma ihåg är att nästan hälften av de globala utsläppen från flygindustrin kommer från korta sträckor på under 3 timmar. För att flygen istället ska klara längre turer kommer mer energitäta och effektiva batterier att krävas.
Satsningar görs också för att genom fossilfri el och uppfångad koldioxid framställa syntetiskt flygbränsle eller elektrobränsle som det också kallas. Bränslet är tänkt att kunna ersätta delar av flygbolagens nuvarande fossila bränslen och på så sätt minska klimatavtrycket.
Satsningarna som görs i flygindustrin ställer krav på vår tillgång till energi, kompetens och kapital. En annan förutsättning är såklart att flygplatserna också får stå kvar.