För inte så länge sedan såg regeringen flyget som en överflödig miljöbov.
Sedan kom coronakrisen. Flyglinjer lades ner, plan ställdes på marken, anställda permitterades och varslades. De som trots rekommendationer om motsatsen valde att resa förpassades till tåg, buss och bil.
Att Norrland och Gotland hastigt, men mindre lustigt, stod utan flygförbindelse med Stockholm var inte hållbart. Det insåg även den flygfientliga rödgröna regeringen och upphandlade x antal flyglinjer, bland dem Skellefteå–Arlanda.
Nu börjar Sverige och övriga världen vakna upp ur sin törnrosasömn. Flygjätten Lufthansa är på väg att starta upp delar av sitt linjenätverk. Brittiska Easyjet börjar flyga igen den 15 juni. SAS börjar flyga på Skellefteå nu på måndag.
Men ingenting kommer att vara som förut. På andra sidan krisen väntar en ny verklighet för såväl flygbolagen som för resenärerna. SAS vd Rickard Gustafson räknar inte med en normal efterfrågan på flyg förrän en bit in i 2022.
Luftfartens totala klimatpåverkan uppskattas till 4–5 procent av den mänskliga påverkan på klimatet.
Men det var innan coronakrisen. Hur det kommer att se ut efteråt är det ingen som vet. Vad vi dock vet är att en dominerande framtidsfråga för flygbranschen handlar om att begränsa och på sikt minska klimatpåverkan.
Här kommer Skellefteå in i bilden.
För bara några dagar sedan drog FAIR igång. Ett utvecklingsprojekt kring elflyget. Förhoppningen är att Skellefteå ska bli en central punkt i hela projektet. Om detta kunde Norran berätta i måndags (25/5 2020).
Många inom elflygsbranschen siktar högt. Norge gör det. Där är målet är att elflygplan ska vara normen för alla nationella flygningar 2040. Brittiska lågprisflygbolaget Easyjet planerar att flyga en del av sina rutter med elektriska motorer 2027.
Men det var innan coronapandemin. Nu är osäkerheten större.
Med Norrbotniabanan kommer möjligheten till snabba och bekväma transporter att öka högst avsevärt i nord-sydlig riktning. Men i öst-västlig riktning lär inte mycket hända.
Att norra Norrland skulle förlänas med ytterligare stora infrastruktursatsningar – när södra Sverige skriker sig hesa efter en höghastighetsjärnväg – är ungefär som att tro på tomtar och troll.
Tänk tanken att flygplatserna i Kiruna, Luleå, Skellefteå och Umeå, kanske även Örnsköldsvik och Sundsvall, fungerar som knutpunkter för flygförbindelser vidare till Stockholm – med biobränsledrivna flygplan – och ut i världen. Små elflygplan tar passagerarna från de små regionala flygplatserna i inlandet till de större vid kusten.
Liknande tankegångar finns i Finland. Matti Vanhanen är riksdagsledamot för Centerpartiet. Till Hufvudstadsbladet (2/8 2018) säger han: ”I och med utvecklingen av elflygplan kan vi komma att få se en flygtaxitrafik som täcker hela landet. Vi har 80 flygplatser i Finland, så det är inte alls en orealistisk tanke.”
För Norrlands del finns även ett linjenät till flygplatser i Finland och Norge inom möjligheternas ram.
Det är bara att hoppas på att den rödgröna regeringen inser flygets betydelse för näringslivet, för människors möjligheter att förflytta sig över längre sträckor. Samtidigt som det är upp till flygbranschen att se till att utsläppsnivåerna sjunker.
Det gör de med elflyg. Att elflygplan dessutom är betydligt billigare i drift än dagens konventionella, experter talar om en 75-procentig minskning av kostnaden, borde vara en rejäl morot för en ekonomiskt hårt sargad flygbransch.