Tisdagen den 12 september hade riksmötet sitt öppnande. Riksdagen och dess 349 ledamöter startar alltså igång arbetsåret som sedan pågår till en bit in på sommaren. Året kommer bland annat att genomsyras av motioner, utskottsmöten, debatter och voteringar.
Samtidigt är det svårt för den vanlige väljaren att veta vad den riksdagsledamot som man själv varit med och röstat fram egentligen åstadkommer under året.
Riksdagsledamöterna är ytterst ansvariga inför de som givit dem sitt mandat för uppgiften, alltså folket. Samtidigt kan det kännas svårt att som vanlig väljare, när det vardagliga riksdagsarbetet pågår, granska och utkräva ansvar av de framröstade ledamöterna. Kan du namnet på din riksdagsledamot?
Risken är hög att svaret är nej.
Ibland läggs skulden på riksdagens storlek. 349 ledamöter, i ett relativt lågt befolkat land som Sverige, är internationellt en hög siffra. För enklare ansvarsutkrävande skulle det vara bättre med färre ledamöter, då skulle den enskilde ledamoten bli mer igenkänd och bringa större medialt intresse, menar man.
Samtidigt finns poänger med att ha en större riksdag. Inte minst när man ser till frågan om representation från hela landet. Även mindre partier, i glesbefolkade län, kan i dag skicka representanter till Sveriges riksdag.
Alldeles oavsett frågan om riksdagens storlek, finns det sådant som riksdagsledamöterna här och nu kan göra för att öka allmänhetens kännedom om deras prestationer.
Den moderata politikern Fredrik Kärrholm har gjort precis det. Efter att hans första år i riksdagen nu passerat har han upprättat en egen årsredovisning över det senaste årets arbetsinsats. I årsredovisningen står det bland annat hur hans egen personvalskampanj finansierades och utfördes, vilka frågor han särskilt har engagerat sig i, vilka organisationer han träffat och frågor han motionerat om.
Även om delar av Kärrholms årsredovisning redan finns att hitta på riksdagens egen hemsida, såsom de motioner han lagt, är initiativet ett bra sätt att informera allmänheten på ett inbjudande vis.
En realistisk inställning till det demokratiska deltagandet kanske inte är att människor i allmänhet ska leta på riksdagens hemsida efter hur olika ledamöter motionerat. Här gör istället Kärrholm med sin årsredovisning ett viktigt jobb för att presentera informationen på ett lättillgängligt sätt.
Det går även att nämna fler exempel på riksdagsledamöter som, även fast de inte presenterar sitt arbete lika tydligt som Kärrholm, ändå är flitiga med att lägga upp vad de gör om dagarna. En sådan är Fredrik Malm (L) vars flöde på Facebook är fyllt med hans dagliga arbete och hur diverse samhällsfrågor relaterar till det.
Ett annat exempel på välbehövlig väljarupplysning presenterade Altinget tillsammans med Newsworthy häromdagen, då man i en artikel hade sammanställt riksdagens flitigaste debattörer. I sammanställningen kunde man läsa om den politiker med mest tid i talarstolen, Daniel Helldén (MP), men också om de politiker som av olika skäl hade mindre talartid.
Fler riksdagsledamöter bör, såhär på dagen till riksmötets öppnande, fundera på hur just de kan bidra till att öka allmänhetens kännedom om vad de gör om dagarna. Inte minst för väljarnas skull.