När barn omhändertas enligt lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, hamnar socialtjänstens agerande ofta i fokus. Vare sig det gäller felaktiga omhändertaganden eller brist på agerande som diskuteras så hamnar den mesta av kritiken, både från politiker, anhöriga och journalister, hos kommunens handläggare. Ofta med rätta. Det finns inom socialtjänsten i dag stora kunskapsbrister när det gäller sådant som anknytning, neuropsykiatriska funktionshinder och minderåriga som brottsoffer. Dessutom är Socialtjänstlagen fortfarande utformad på ett sätt som utgår från biologiska föräldrars situation och förmågor och inte utifrån barns behov av trygghet och kontinuitet.
Med det sagt är det samtidigt en annan grupp som ofta innebär en allvarlig riskfaktor för barn som far illa. Det är lokalpolitiker som sitter i nämnder och utifrån personliga sympatier och föreställningar fattar beslut utan att ta hänsyn till vare sig lagstiftning eller barnperspektiv. En sådan person var Ann Hjertén (S) i Skene. 2009 var hon ordförande i det sociala utskottet i Marks kommun. Hjertén fälldes 2014 i domstol för tjänstefel till följd av den fruktansvärda hanteringen av två LVU-placerade barn som slets upp från sitt trygga familjehem och skickades tillbaka till en familj med stora omsorgsbrister.
Att politiker faktiskt ställs till svars för sin okunnighet är dock ovanligt. Därför kan historien upprepa sig gång på gång. Nu i Älvsbyn, där socialutskottets ordförande, Peter Lundberg (KD), och hans kollegor efter att tre små syskon varit placerade i familjehem i tre år, hux flux bestämde att barnen skulle hem till de biologiska föräldrarna. Beslutet grundade sig på att Lundberg pratat med, och uppenbarligen fattat tycke för, bioföräldrarna och därför tillsatt en extern konsultutredning. Konsulten, som i likhet med Peter Lundberg inte pratat med de tre barnen, kom fram till att det fanns brister i socialtjänstens hantering.
Så var det. Men samtidigt hade syskonen mycket trovärdigt för skolpersonal, psykologer, familjehemsföräldrar, kompisar, socialsekreterare och polis, vid ett flertal tillfällen, vittnat om våld och övergrepp från de biologiska föräldrarna. Något som varken konsulten eller Lundberg verkade tycka var viktigt. Inte heller brydde man sig om att pappan tidigare är dömd för misshandel av ett barn i familjen eller att mamman är dömd för ofredande. Att det dessutom pågår en polisutredning mot pappan som misstänks för grovt barnpornografibrott glömdes också bort. Enligt Dagens Nyheter, som granskat hela ärendet, har polisen beslagtagit 180 000 barnpornografiska bilder och filmer i mannens dator.
Barnen tvingades hem och kontakten med de föräldrar som var deras trygghet bröts abrupt. Oavsett om det ursprungliga omhändertagandet var rätt eller fel kan man efter tre år inte göra så. Barn är människor.
Lokala nämndpolitiker företräder allmänheten i det politiska systemet. Deras myndighetsutövande påverkar människors hela liv. Därför finns det inget utrymme för att skjuta med höften och strunta i sådant som att lagen säger att barn alltid ska höras i ärenden som gäller dem.
Efter DN:s granskning har IVO nu fattat beslut om att granska Älvsbyns kommun. Det räcker inte. Socialutskottets agerande bör även utredas av polis. Att utan vidare flytta hem barn till en miljö där det förekommer våld, föräldrarna är dömda för övergrepp och den ena av dem utreds för grovt barnpornografibrott kan inte vara annat än tjänstefel.