Få sökande leder till låga antagningspoäng.
Vilket i sin tur leder till fler avhopp.
Det är ingen idealsituation som råder på Sveriges lärarutbildningar. Samtidigt är bristen på behöriga lärare stor. Det är problem som behöver lösas: att säkra kompetenta lärare kommer att vara A och O för att kunna lösa den svenska skolans problem.
Regeringen har presenterat ett flertal förslag både för att höja utbildningskvaliteten och för att säkra fler lärare. Centrala är de föreslagna förändringarna av det som kallas kompletterande pedagogisk utbildning, förkortat KPU.
Akademiker med vissa examina kan bli behöriga att undervisa genom att läsa till kurser i pedagogik, ämnesdidaktik och genomgå praktik. Det vill säga det som ingår i lärarutbildningen utöver de rena ämneskunskaperna. Kunskaper som KPU-studenten förväntas besitta tack vare sina tidigare studier.
Möjligheten finns i dag bara för den som tagit examen i just de ämnen hen ska undervisa i. Vilket förstås framstår som logiskt vid en första anblick.
Men regeringen vill att det ska ändras och tillåta att närliggande ämnen – som litteraturvetenskap för svenska, eller teknisk fysik för matematik – också ger behörighet att söka KPU.
I en debattartikel i Sydsvenskan (4/10 2021) kritiseras förslaget av docenter och professorer, som menar att det kommer att innebära ett snabbspår som skapar sämre förutsättningar för läraryrket.
Deras kritik är fokuserad specifikt till svenskämnet, som de menar kommer att försvagas snarare än förstärkas om ändringen genomförs.
Debattörerna har helt rätt i att den språkliga kompetensen är central, i skolan såväl som i svenskläraryrket. Lärare som inte behärskar språket leder till elever som inte heller gör det. Elever som i dag, i många fall, ändå klarar sig in på och igenom högskolan.
Men det är ingen anledning till att utesluta de akademiker som besitter goda förmågor och som skulle klara av läraryrket. Men som läst ”fel” ämne. Främst inte när alternativet, vilket också framhålls i regeringens promemoria, ofta är att eleverna i stället undervisas av obehöriga lärare som saknar eftergymnasial utbildning.
Utbildningskedjan är inte starkare än sin svagaste länk. Att välja var i systemet man börjar skruva är svårt.
Grundskolans kvalitet påverkar högskolan, och vice versa. Framtidens lärare går i den på många sätt bristfälliga skolan vi ser i dag.
Problemet är låga kraväven på den vanliga lärarutbildningen. Inte att enstaka akademiker ges chansen att förvandla sin akademiska examen till en lärarlegitimation.