Det uppstod långa köer och trafikkaos när Kievbor försökte lämna staden. Många satt fast i köerna i timmar.
Bland alla tänkbara scenarier var det här ett av de värsta.
I torsdagsgryningen gick Ryssland till anfall. Invasionen av Ukraina var inledd.
Explosioner har rapporterats från städer som Kiev, Ivano-Frankivsk, Charkiv, Dnipro, Kramatorsk, Odessa, Cherson och Mariupol. Ryska markstyrkor har, enligt det ukrainska gränsskyddet, gått in i landet från flera håll. Kraftiga strider pågår i separatistområdena.
EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen lovar ”massiva sanktioner” mot Moskva. Det är helt riktigt.
Det här är, precis som statsminister Magdalena Andersson (S) sa på en snabbinkallad presskonferens, ett nytt och mörkt kapitel i Europas historia. Ett kapitel som den ryska politiska ledningen och bara den ryska politiska ledningen bär ansvaret för.
På kort sikt innebär Rysslands militära attack på Ukraina ett ohyggligt och närmast ofattbart mänskligt lidande. Räkna med tiotusentals döda soldater och civila. Räkna med miljontals flyktingar. Både internflyktingar och flyktingar som försöker ta sig till något EU-land.
På längre sikt innebär Rysslands militära attack på Ukraina att Europa slungas tillbaka till det kalla krigets dagar med höjd beredskap, pånyttfödd kapprustning och ökad spänning mellan kärnvapenmakterna.
Det är en utveckling som den ryska politiska ledningen och bara den ryska politiska ledningen bär ansvaret för.
Minns flyktingkrisen 2015. Minns hur ett stort antal flyktingar och migranter försökte ta sig till Europa för att söka asyl. Flyktingkrisen ledde till stor oenighet mellan EU-länderna i synen på omplaceringen av asylsökande inom unionen.
Då tog Sverige ett oproportionerligt stort ansvar. Statsminister Magdalena Andersson (S) har varit väldigt tydlig med att den här gången måste alla EU-länder ställa upp på ett helt annat sätt. Må vara så. Men att redan nu, innan en eventuell ny europeisk flyktingkris är ett faktum, börja prata om andra länders ansvar stärker bara Ryssland och dess president Vladimir Putin.
Ryska styrkor uppges ha gått in i Kievområdet. Kraftiga explosioner rapporteras från Kiev och andra delar av Ukraina.
Det är oerhört viktigt att EU, Nato och andra internationella organisationer och samarbetsorgan kan visa upp en enad front utan sprickor.
Tydligt är att Vladimir Putin bestämt sig för att en gång för alla krossa Ukraina. Utplåna dess armé. Förmodligen med målet att installera en Rysslandsvänlig regering i Kiev.
Ukraina har alltsedan självständigheten 1991 vacklat mellan att närma sig EU och att närma sig Ryssland. Nu behöver Ukraina inte fundera längre över vilken väg man vill ta. Det beslutet har president Putin tagit åt dem.
För att tro att Ukraina skulle kunna gå ”vinnande” ur en militär konflikt med Ryssland är inte realistiskt.
1,2 miljoner ukrainska soldater möter 3,5 miljoner ryska, 3 300 ukrainska pansarfordon möter 16 000 ryska, 1 800 ukrainskt artilleri möter 4 900 ryskt och 300 ukrainska stridsflygplan möter 2 600 ryska (Källa: TT)
Rysslands agerande är minst sagt skrämmande. Det är ett flagrant brott mot internationell rätt, det är en attack på den europeiska säkerhetsordningen. De verbala angrepp som Vladimir Putin levererat i rysk stats-tv är det svårt att hitta någon motsvarighet till i en europeisk kontext efter andra världskrigets slut. Bland annat har han dömt ut Ukraina som självständig stat.
Det är som Håkan Boström, ledarskribent på oberoende liberala Göteborgs-Posten skriver: ”Ryssland är i praktiken en diktatur med imperieambitioner som redan tagit sig friheten att invadera delar av sina grannländer” (Göteborgs-Posten 21/2 2022).
Alltså skrivet redan innan den ryska invasionen av Ukraina var ett faktum.
En ukrainsk soldat pratar med sina kamrater nära Svitlodarsk i östra Ukraina.
En djupt tragisk natt och morgon har övergått i en djupt tragisk för- och eftermiddag. De första dödsoffren har skördats. Och då talar jag inte om sanningen, den som sägs vara ett krigs första offer, utan om människor av kött och blod.
En gång i tiden var Finlands sak vår. Cirka 9 500 svenskar deltog i vinterkriget på finsk sida. Huvuddelen män men också kvinnor som lottor.
Tiderna har förändrats. Det är varken troligt eller önskvärt att svensk trupp skulle börja strida i Ukraina. Däremot är det önskvärt att Sverige kraftigt ökar det humanitära biståndet och hjälper till med till exempel sjukvårdspersonal och minröjning.
Bortom alla fördömanden av den ryska attacken på Ukraina, bortom alla sanktioner finns det ett ukrainskt folk som lider.
Ett folk som ville gå i västlig demokratisk riktning, inte i östlig diktatorisk.