Den som vill göra verklighet av sina drömmar måste vara vaken.
Den som sagt det är den tyske filmregissören, manusförfattaren och skådespelaren Michael Pfleghar.
Det går självklart att läsa in olika budskap i citatets undertext. Men för mig handlar det främst om att man måste se verkligheten som den är – och i viss mån även acceptera den – för att kunna förändra den.
Med stormsteg på väg mot världsmästerskapet i fotboll borde en gammal fotbollstränare – som skaparen av dessa rader – känna en viss upprymdhet. Men den känslan vill inte infinna sig. Trots att jag vet att det med ackuratess kommer att skruvas frisparkar i mål, att backar kommer att bli uppfintade på läktaren.
Många säger sig nära en dröm. En dröm om att idrotten kan förändra enskilda länders samhällsklimat.
Men hittills har resultatet varit klent. Obefintligt. IOK tilldelade Peking de olympiska sommarspelen 2008. Med förhoppningen om större respekt och förståelse för mänskliga rättigheter när strålkastarljuset och världens blickar landade på Kina.
Fråga uigurerna och andra muslimska minoriteter: Blev det bättre? De kommer att svara nej. Fråga Hongkong om Kina respekterar principen ”ett land, två system”. De kommer att svara nej. Under Xi Jinpings ledning har i stället tumskruvarna dragits åt.
Tesen om att idrotten kan förändra, förbättra, agera världsförbättrare stämmer inte. Mig veterligt har den aldrig stämt, och det kommer den aldrig att göra heller.
Så varför tas världsförbättraraspekten som ursäkt för att placera stora internationella idrottsevenemang i länder som inte respekterar grundläggande mänskliga rättigheter, som förtrycker människor utifrån till exempel etnicitet, trosuppfattning, sexuell läggning.
Kanske drömde Fifa om att ha makten att förändra när Qatar fick fotbolls-VM. Kanske var det pengarna som talade. Kanske tänkte Fifa till, men hade otur när de tänkte. Kanske handlade det om internationell storpolitik.
Hur som helst: Qatar skulle aldrig ha fått arrangemanget.
Med stormsteg på väg mot världsmästerskapet i fotboll tycks det som om Qatar visar upp sitt rätta, sitt sanna jag.
VM-arrangören erbjuder 30–50 fans från alla 32 deltagande länder att komma till VM för att skriva positivt om arrangemanget i sociala medier. Pust!
Synen på homosexualitet – det kan leda till sju års fängelse – har mycket i övrigt att önska. VM-ambassadören Khalid Salman tycker, enligt Reuters, att det är ”en skada i sinnet”. Där bröts intervjun med tysk tv. Frågan är hur välkomna homosexuella är. Dubbelpust!
Enligt det demokratiindex som The Economist sammanställer är Qatar en auktoritär stat, ett finare ord för en diktatur. Plats 114 av 167 rankade länder. Och de ska få arrangera fotbolls-VM. Trippelpust!
Vardagen för migrantarbetare med övergrepp, uteblivna löner och alla möjliga former av systematiskt utnyttjandet är både välkänt och väldokumenterat. Många är också satta i skuld efter att de tvingats betala dyrt för att kunna ta sig till Qatar. Kvadrupelpust!
Listan hade kunnat göras längre. Men vad kommer efter kvadrupelpust?
Det är många som ställt sig i kön av kritiker. Emil Forsberg till exempel. Till Sportbladet (20/9 2022) säger han: ”Det är skönt att inte åka dit och behöva ta ställning”.
”Det ska inte vara mästerskap i land som inte står för mänskliga rättigheter”, säger expertkommentator Hanna Marklund till Norran (10/11 2022). Rätt och riktigt.
Qatar har många problem. Fifa är ett av dem. Sky rapporterar att Fifas ledning – med presidenten Gianni Infantino i spetsen – har skrivit ett brev till samtliga VM-nationer och uppmanat dem till att fokusera på turneringen i Qatar och inte prata om moral och dra in fotbollen "i varje ideologisk eller politisk strid som existerar" (Fotbollskanalen 3/11 2022). Man tar sig för pannan.
Den som vill göra verklighet av sina drömmar måste vara vaken. Uppenbarligen sover Fifas ledning fortfarande.
Det var och är naivt att tro att vi kunde förändra Qatar. Det var naivt att tro att fotbollsvärlden kunde göra det. Det var naivt att tro att den ville göra det. Tiden har runnit ut för Qatar att leva upp till sina löften inför fotbolls-VM.
Idrotten har kraften att förändra. Men då måste idrotten vilja göra det. Det verkar si och så med den saken. I en värld där ”money talks”.
Det är fel att Qatar ska få komma undan med åratal av tomma löften och tusentals döda i skuggorna av de nya arenorna.
De som dött i Qatar får inte glömmas bort när Lionel Messi och Robert Lewandowski förvandlar fotbollen till skön konst.