Malin Lernfelt är skribent på Liberala nyhetsbyrån.
Ingen politiknörd har kunnat missa den numera klassiska dikten Löntagarfonder som dåvarande finansminister Kjell-Olof Feldt (S) skrev i sin riksdagsbänk vintern 1983, då beslut skulle fattas om just dessa fonder. “Löntagarfonder är ett jävla skit, men nu har vi baxat dem ända hit” var de inledande, numera bevingade, raderna som en pressfotograf lyckades fånga bakom ryggen på Feldt.
Bakgrunden var att LO och vänsterfalangen inom Socialdemokraterna ville omfördela ekonomisk makt från det privata näringslivet till de anställda. Tanken var att fackliga organisationer stegvis skulle öka sitt inflytande över företag för att så småningom överta ägandet. Feldt, som var en klok person, motsatte sig förslaget och bekämpade det internt eftersom han menade att det skulle “göra om Sverige till något slags Sovjetunionen” (Arbetet 4/10 -23).
Feldt tvingades dock anpassa sig efter att löntagarfonderna fått ja i riksdagen. Fonderna blev kvar tills dess att de avskaffades av regeringen Bildt 1992. Men inte desto mindre vittnar dikten “Löntagarfonder” om den stridbarhet och viktiga roll som Kjell-Olof Feldt haft i svensk politik. Det är värt att påminna om nu då han 93 år gammal gick ur tiden den 8 januari i år.
Från 1970-1990 satt Feldt i flera S-regeringar och 1983-1990 var han finansminister. Under sina år i maktens korridorer var Feldt en viktig del i att forma det Sverige vi lever i idag. Inte minst låg han bakom många av de reformer som under slutet av 1900-talet ledde till avregleringar inom svensk ekonomi. Något inte minst liberaler kan uppskatta.
Kjell-Olof Feldt var på många sätt den sorts politiker som vi skulle behöva fler av i dag. Oavsett partibok. Välutbildad, engagerad och med ryggrad. I SVT:s “Min sanning” 2012 kommenterade han sin inställning till politiken med orden “jag hade idéer om att världen rör på sig, och Sverige och socialdemokratin måste också röra på sig”. Att kunna följa sitt eget huvud, gå emot dem inom den egna rörelsen som klamrar sig fast i gårdagen och driva det man tror på förtjänar respekt, även från politiska motståndare.
Det är inte särskilt ofta genom åren liberaler kunnat instämma i det före detta statsministern Göran Persson (S) säger. Men mot hans ord om att “Feldt var en stor politiker" (SvD 9/1) finns inget att invända. För Feldt var sinnebilden en stor politiker. Även om han inte lyckades stoppa löntagarfonderna, öppnade han dörren till ett friare, bättre och mindre planekonomiskt Sverige.