Ett Sverige som alltför många blundar för

I boken ”Det nya landet” skildras ett Sverige som är dolt för många. Ett Sverige som behöver politikernas engagemang.

Det finns pensionärer som tvingas bo i husvagn eftersom de inte har råd att betala en lägenhetshyra.

Det finns pensionärer som tvingas bo i husvagn eftersom de inte har råd att betala en lägenhetshyra.

Foto: Ali Lorestani/TT Nyhetsbyrån

Ledare2022-08-12 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det finns ett Sverige bortom tidningarnas helgbilagor med inredningstips från Svenskt Tenn.

Det finns ett Sverige bortom tester av de flashigaste grillarna och de bästa recepten på pocherade vaktelägg.

Det finns ett Sverige där flygplatsköer är ett icke-problem och där Tesla bara är ett ord – inte ett alternativ.

I boken ”Det nya landet” (Volante 2022) har redaktören Christofer Brask samlat 18 av Expressens mest inträngande reportage. Texter som skildrar vårt land på ett sätt som är både ovanligt och vardagligt.

I en text, signerad Johanna Karlsson, berättas om Suravi, som blev bortgift som 14-åring och som under många år arbetade svart, utan lön, på sin mans restaurang på Möllevången i Malmö.

I dag lever hon med skyddad identitet, hela tiden med en oro för att mannen hon en gång giftes bort med ska hitta henne och hämnas.

I samma text berättas om svenska tjejer som tjänar pengar på att gifta sig med arbetare från fattiga länder som betalat för att komma hit och jobba och behöver uppehållstillstånd. Människor utnyttjas brutalt mitt i det Malmö som av många beskrivs som härligt genuint.

I en annan text, skriven av Anna Gullberg, möter vi de prydliga kvinnorna som åker till Arlanda med rullväskor, men som inte är på väg ut i världen utan livnär sig på att äta rester och samla burkar på landets största flygplats.

Här berättas också om Sven-Erik, pensionären som efter ett liv som byggnadsarbetare bor i en sliten husvagn på en camping i någonstans i Västernorrland.

Och Irma, som också är pensionär, men med så låg pension att hon fortfarande arbetar som undersköterska för att överleva. Hon har ingenstans att bo utan soffsurfar bland vänner och bekanta. Ibland sover hon ute. Sedan går hon upp och går till jobbet inom specialistsjukvården.

Boken innehåller även reportage som det om ”barnen på Ramels väg” av Fredrico Moreno, om hur det gick för de unga som var med när det spårade ur i ett av Malmös mest utsatta områden och en skola tvingades stänga.

Man kan läsa Anna Gullbergs skildring av det politiska livet i Ockelbo och Helena Trus möte med den judiska föreningen i Umeå som tvingades ge upp sin verksamhet efter att under lång tid ha utsatts för hat, hot och antisemitism.

Det är en bok som alla som vill och behöver förstå Sverige borde läsa. Inte minst de politiker som just nu laddar inför årets valrörelse och som lätt fastnar i den urbana medelklassens önskningar och behov.

Inte för att den urbana medelklassen inte är viktig. Det är en betydande del av väljarkåren och de frågor som oroar jurister, civilekonomer och lärare i stadsnära villaområden och centrala bostadsrätter måste lösas.

Den svenska skolan måste återupprättas, de skenande elpriserna kontrolleras och så vidare. Men även det andra Sverige måste upp på den politiska dagordningen. Utsattheten, fattigdomen och hemlösheten. Livet på landsbygden och i parallella system.

Att människor far illa och osynliggörs påverkar hela samhället negativt. Det ökar otryggheten och gör att barn växer upp utan att få en rimlig chans.

Förhoppningsvis kommer i varje fall delar av årets valrörelse att handla om detta. Och om ett bättre Sverige för alla. Inte bara för dem som funderar på att investera i den dyraste Webergrillen.