Efter en framgångsrik dockning mellan amerikanska Apollo 18 och ryska Sojuz 19 kunde astronauten Thomas P Stafford och kosmonauten Aleksej Leonov skaka hand ute i rymden.
1975 satte Apollo-Sojuz-testprojektet symboliskt punkt för rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjetunionen.
Den amerikanska rymdstationen Skylab och ryska Mir ersattes av Internationella rymdstationen ISS som drivs i samarbete mellan de två forna fienderna, Kanada, Japan och ett flertal europeiska länder.
Trots att konflikter på jorden präglade rymden, från de första uppskjutningarna, har mänsklighetens förehavanden i rymden kommit att präglas av samarbete över nationsgränserna.
Men de senaste åren har konkurrensen återigen börjat hårdna. Kina har sedan millennieskiftet gått om Ryssland som rymdnation och tagit över platsen som USA:s främsta konkurrent.
I februari landade amerikanska NASA en Mars Rover (ett motorfordon) på planeten. Den kinesiska sonden Tianwen-1 la sig i omloppsbana.
För det land som blir först med en bemannad expedition till den röda planeten finns mycket prestige att vinna.
Även privata aktörer har tagit steget ut i rymden och pressat kostnaderna för uppskjutningar.
I täten finns entreprenören Elon Musk med företaget SpaceX, som de närmaste åren planerar att skjuta upp tusentals satelliter för att kunna förse hela världen med snabb internetuppkoppling.
Parallellt med den växande rymdekonomin växer också spänningarna.
Vi blir alltmer beroende av rymden. De satelliter som hjälper oss med navigation och informationsinsamling är viktig infrastruktur som riskerar att bli strategiska mål i en krigssituation.
2007 sköt Kina framgångsrikt ner en av sina egna satelliter och enligt rapporten ”Omvärldsanalys Rymd 2020 – Fokus på försvar och säkerhet” från Totalförsvarets forskningsinstitut FOI ser landet redan rymden som en militär domän.
Enligt rapporten har Ryssland ett antal militära satelliter. I samband med kriget i Ukraina orsakade man störningar i satelliter för att neka motståndaren moderna navigationsverktyg.
I USA inrättades 2019 en rymdstyrka som egen gren inom försvaret.
Även om vi inte är någon rymdstormakt så påverkas Sverige av utvecklingen. Planerna på att börja skjuta upp satelliter från rymdbasen Esrange i Kiruna kommer att stärka Sverige som rymdnation.
Men vår rymdaktivitet sker mestadels inom olika internationella samarbeten – främst genom vårt delägarskap i ISS och i aktiva deltagande i Europeiska Rymdorganisationen.
Att då välja sina samarbetspartners noga är av stor vikt. Därför var det välkommet att Svenska Rymdbolaget avslutade sitt samarbete med Kina i september förra året (Sveriges Radio 21/9 2020).
Med de ökande spänningarna behöver de säkerhetspolitiska aspekterna ta större plats i rymdverksamheten.
Men som Totalförsvarets forskningsinstitut pekar på så nämns inte rymden i totalförsvarspropositionen för 2021–2025.
Det är en miss. Så sent som i julas avslöjade Sveriges Television (21/12 2020) att Svenska Rymdbolaget är ett av tio svenska företag som utsatts för en avancerad hackerattack. Hackers byggde in bakdörrar in it-systemen. Det är oroande.
Vårt aktiva deltagande i rymden är en stor tillgång för svensk forskning. Men vi får inte vara naiva inför riskerna.
Rymden bör främst vara en plats för forskning och samarbete.
Men rymdkrigföring är inte längre bara science fiction.